Caritas ord & bild

Äntligen sommar? Ja, det verkar så sedan ett par dagar tillbaka. Idag hade jag glädjen i att kunna vara ute i solen i tjänsten, vilket aldrig är fel. Lite traskandes i spår och hälsa på de som jobbar i fält för att tågen ska kunna köra på våra banor. Det är sådana här dagar jag gillar mitt jobb.

Som vanligt har det varit fullt upp, både i tjänsten och vid sidan av. Uppladdningen, eller kanske nedladdning, inför en veckas sol och bad i Grekland. Det ska bli såå skönt...och jag ska bara lära mig att se fram emot den här veckan och inte tänka på hur mycket jag kommer att ha att göra när jag kommer hem igen.

Det trista är att jag inte kan vara i stallet på nästan två veckor, för när jag kommer hem (söndag) så far jag dagen efter iväg i tjänsten några dagar. Det blir ett stallbesök på söndagskvällen... Jag får ha i minnet vår stund tillsammans igår, lite dressyrövningar "à la leka" på ridbanan. Med mjuk hand, låga krav men en fin häst som bara bjuder till och vill leka och dansa med mig. Hon kan inte så mycket än för jag föredrar att skynda långsamt, men hon verkar tycka det är kul och hon är duktigt koncentrerad. Kelsjuk efter ridturen, och förstås en bra stund betandes lite gröngräs innan åter till torra hagen och kvällsmaten. Jag har en stund i stallet även imorgonkväll och då tror jag det får bli en skritta barbacka-runda inkl gröngräsbete.

Sedan reser jag och älsklingen mot Grekland på fredag...aaahhh!

Läste för ett tag sedan i en gammal Illustrerad Vetenskap en artikel som löd som dagens rubrik. Denna artikel kom mig till minnes när jag skrev ett inlägg i väninnans Annes blogg, och under kvällen har jag under tiden jag städat funderat mer kring det här med vår fria vilja.

Jag ska villigt erkänna att jag är kluven i frågan. Jag tror att det kanske kan vara något såhär:

Låt oss kalla det för ödet  i brist på annat ord. Ödet visar målet, eller delmålen, sedan är det upp till oss att hitta vägen dit och däri ligger vår fria vilja i att ta den enkla eller den svåra vägen. Minns ett avsnitt från Oprah för länge sedan där ett citat nämndes som fastnat i mitt minne: Lives lesson are taught until they are learnt, dvs livet lär ut läxorna tills de har förståtts. Jag uppfattar detta citat som en beskrivning på de livsmönster som tycks upprepa sig med dåliga val av vad-det-nu-kan-vara, pojkvänner, vänner, arbete, familjerelationer osv. Kanske är det livet som läxar upp dig för att du är på fel väg, och livet fortsätter läxa upp dig tills du hittar rätt?

Jag gillar tanken på fri vilja för det förutsätter att man tar ansvar för allt, men sedan har jag den fortfarande märkliga upplevelsen i att jag för 2,5 år sedan hastigt och lustigt sa upp mig från jobbet, sa upp min rätt så mysiga lägenhet i Majorna, och flyttade till Norrland! Jösses, inte ens jag själv var beredd på det,! Nu när jag bott här i dessa 2,5 år så känns det fortfarande helt rätt. Men jag är fortfarande förvånad. Allt gick så lätt, tanken på att kanske flytta till älsklingen, sökte förstrött ett jobb, fick till min förvåning jobbet och i en handvändning bodde jag i Norr. Fri vilja? Nja, det var nog snarare att jag slogs inte mot flödet eller vad det nu var som förde mig hit. Men hit det skulle jag helt klart.

Ett ytterligare minne kom till mig. I det fina utförliga personliga horoskop jag fick till mig av ovan nämnda väninna uttryckte något liknande att jag troligen inte kommer finna ro i kärlekslivet förran efter 37 års ålder. Gissa hur gammal jag var när jag flyttade hit!?

Nå, nu tycks jag vara på rätt plats vad gäller geografin med rätt familj och med rätt man. Rätt var också att hitta tillbaka till stallet för det ger mig verkligen näring till mitt välbefinnande. Arbetslivet som kändes så fantastiskt har därmeot varit mer motigt ett tag, inte fullt ut, vissa dagar har jag världens bästa jobb. Andra dagar är jag bara för stressad och vill inte mer. Kanske är det livet/ödet som säger att det är dags att gå vidare? Kan ni/det/du viska lite tydligare så jag vet vart jag ska?

Så vad tror ni mina bloggvänner. Har vi fri vilja eller är det bara en illusion?

Artikeln finns på Illustrerad Vetenskaps hemsida.

Hoppsan, märkte vid närmare kontroll att man tydligen måste vara prenumerant för att få öppna och läsa artikeln. Är du väldigt nyfiken på den så får du väl betala en slant. Annars kan du gärna få "spåna" fritt i tankarna i Mina kommentarer.

Känner mig lite ensam idag nu när sambon jobbar på annan ort och det är alldeles tomt när man kommer hem. Måndag och tisdag hade jag häst så de kvällarna gick fort, men ikväll ville jag ha någon att prata med när jag kom hem. Ja ja det finns ju telefon så visst kan jag ringa, och ska så göra lite senare. För att vända på stämningen kan jag minnas tillbaka till den trevliga uteritten igår när vädret plötsligt slagit om och solen lockade till utevistelse. Jag har senaste tiden övat på övergångar med hästen, dvs avsaktningar och ökningar. En anledning är jag vill slippa bråka när jag vill att hon ska sakta ner och då genom att göra korta förhållningar tills hon visar att hon förstått och saktar ner, och då  får hon självklart omedelbar eftergift på tyglarna, därtill ville jag att hon saktar ner farten och så att säga "travar in i skritten", dvs. inte hastigt tvärtstopp utan en mjukare övergång. Hittills har det fungerat någon gång och mestadels då på väg bort från stallet. Igår fungerade "metoden" perfekt vid samtliga tillfällen, mjukt och fint saktade hon in och smaskade nöjt på bettet vid mjuk eftergift på tygeln. Det var så skönt att inte behöva säga till på skarpen att "nu saktar du av!" Vad gäller tempoökningar är det fortfarande ofta en slags rivstart som gäller men det beror troligen på de ridvägar vi har att tillgå, det brukar helt enkelt bli tempohöjningar på vissa givna ställen och då är risken för rivstart större. Jag ska jobba på att variera och kanske fortsätta skritta på lång tygel även när man kommer fram till "galopp-backen". Hon brukar hålla sig till skritt så länge tygeln är lång...

Igår var det åter städdag i och omkring stallet och då känner man av det i kroppen så här dagen efter. Efter några timmars krattande och skyfflandes hästskit från hagen så kan man lugnt säga att man fått lite gratis-träning. I alla fall känns det så... Jag klagar inte, jag gillar att stöka i stallet även när det är de mer tunga arbetsuppgifterna. Vi hade dessutom hyfsat tur med vädret för bara en liten bit därifrån hade det tydligen regnat betydligt mer än de få droppar vi fick på oss. En kortare hagelskur blev det också men i övrigt lite solsken och det kändes inte fullt så kallt som termometern visade.

Det har varit, och är till viss del fortfarande, full upp både på jobbet och privat så jag skriver inte mer idag utan ska ta mig en slappa-kväll i tv-soffan.

Har tagit mig en "nästan" flexdag från arbetet. Men var ändå uppe i ottan för att göra nödvändiga bestyr och så där...vi behöver inte gå mer inte på det, intet spännande. Efter allt nödvändigt var avklarat åkte jag till stallet och gjorde iordning min foderhäst och red ut på långtur i det härliga vårvädret. Solsken och blå himmel trots att prognosen sa "snö" (??), inte särskilt varmt men ändå behaglig där i sadeln. Nu är det fokus på att träna upp flåset efter att vinterpälsen är i stort borta så långa och ändå lugna galopper, lite trav mellan varven, där det råkade bli ett par à la travhästtempo. Hon hade nog blivit duktig på travbanan om hon startats där, fast å andra sidan har hon lätt för galoppen, så kanske inte..? Hon är märklig den här hästen för hon är fenomenal på att snubbla på endaste träpinnen när hon skrittar, men när det är galopp som gäller då parerar hon jättebra mellan vattenpölar, håligheter och odefinierabara skuggor (kan ju vara hål i hennes ögon). Det blir lite småskuttande längs skogsvägen med andra ord, vilket är kul, för det här är ingen hopphäst så att ställa upp hinder och styra henne över är bara att glömma. De skutt hon tar i skogen är nog mer av nödvändighet än skoj...Vi var ute i över två timmar, och på hemvägen blev det förstås lite tid till att bete det spröda med tydligen mycket smakliga gräset i vägdiket, det var nästan så hästen inte alls ville gå hem. Nu kurrade ju min mage våldsamt så hem fick det i alla fall bli. En skön torsdag i skogen, alltså. Imorgon är jag i tjänst igen (fast egentligen om en liten stund, har en projektplan hem som måste vara färdiggranskad imorgon, och då har jag ju möten hela dagen...)

Tidigt igår for jag ut på ridtur med min fantastiska delfoderhäst. Det var ljuvligt väder och alldeles perfekt för ridtur, även underlaget var fint denna morgon. Ingen av oss gjorde oss någon brådska och jag som egentligen skulle vara hemma 11.30 glömde bort att titta på klockan, så kul var det att rida igår!

Hästen tycks vara tankeläsare för på hemvägen funderade jag på att se om hon ville beta lite av gräset i diket bredvid ridvägen (eg. cykelväg). Jag hann inte ens tänka färdigt tanken förrän alla fyra hovarna sattes i backen - tvärtstopp och hästhuvudet for ner mot diket. Tur att vi bara travade i lugnt tempo i vägrenen, hade det varit snabbare tempo hade jag inte suttit kvar! Det är verkligen en förmån att komma ut i naturen till häst, det är så skönt att bara vara "här och nu" till kropp och själ som jag är när jag är tillsammans med hästen.

Nåja, tiden höll jag som sagt inte koll på och jag som lovat hinna hem för vi skulle vara på annan plats kl 12... Kl 11 när jag kollade på klockan var vi en bra bit från stallet och inte vill jag galoppera hem längs cykelvägen där det promenerade massor av folk denna stålande dag, så det blev fin samlad trav förbi folket och lite högre tempo där det inte gick folk. Förstås skritt den sista biten hem. Sedan raskt iordning med hästen, ut i hagen lätt joggandes, lägga fram dagens matranson, fylla på vatten och hälsa på "fölungen" (tja åringen faktiskt) i hagen bredvid som fick uppmana till detta (hon gnäggar så sött där hon står och viftar med huvudet vid grinden "kom och hälsa på mig!"

Snabbt hem och duscha, och iväg framme ca 15 min sena... Grillad hamburgare hos bonusdotterns mamma och låtsaspappa *mums* sedan iväg och hälsa på svärfar, hem en kort stund och iväg till andra vänner på kvällen. Där satt vi och pratade och hade mysigt till sena kvällen. Efter en snabb sväng till stallet på hemvägen för att se att det fanns tillräckligt med vattten i hagen (det gjorde det), lite snabbt kel med kelsjuk häst *ler* och hem och bädda ner bonusbarnet. Sedan somnade jag i TV-soffan... Det var en mycket trevlig lördag!

Min datasamordnare (sambo) har kommit hem och lätt fixat var datoruppkopplingen.

I arbetslivet är det inte lika lätt, veckan har varit tuff, milt sagt, med många projekt att hålla i huvudet. En del trevliga jobb visserligen och annat som tar på tok för mycket tid. Jobbet har fått följa med hem, vilket för mig är närmast en "död-synd", men tidbristen har det varit nöd för att jag ska kunna genomföra jobbet på måndag-tisdag.

Jag vill ha en klon av mig själv, eller faktiskt två som kan göra mitt jobb (för det är behövs två till det...) också kan jag vara ledig och hinna med hästen.

Nu ska jag umgås med sambon och imorgon ska det bli långtur med hästen, innan bonusbarnet kommer och det blir myskväll hos vänner.

Med hopp om fortsatt fint väder!

Inga inlägg på länge bara av den enkla anledningen att internetuppkopplingen hemma inte riktigt vill fungera och husets datasamordnare (=sambo) är bortrest i tjänsten så det blir fortsatt väntan några dagar. Vill inte sitta och blogga på arbetstid så det blir inte längre än så här idag...