"Ältandet"

"Det här ältandet. Å ena sidan, å andra sidan. Å ena sidan tyder detta och detta på att han bryr sig. Å andra sidan tyder detta och detta på att han inte bryr sig. Å ena sidan borde man glömma honom. Å andra sidan borde man kanske gripa som en drunknadne efter varje liten sorts kärlek som man kan komma över. Å ena sidan blir det komplicerat. Å andra sidan är det aldrig enkelt. Med kärlek."

Läser Åsa Larssons bok, Svart stig, just nu och däri hittade jag ovanstående textutdrag som kändes väldigt slående. Kanske inte just för dagen eller ens det här året, men nog har jag ältat precis så. Precis så... Varför ältar man egentligen, hit och dit, fram och tillbaka, bu och bä - eh? Det är ju så jobbigt att vara mitt i ett ältande, men eftersom man fortsätter älta till och från så borde det kanske finnas ett syfte med det hela. Att hitta rätt väg? Fast det vet man ju när man vet, när nu det inträffar. När det känns rätt så är det rätt, när det känns fel så är det fel - visst är det gott när känslan är så direkt. Men när den inte är det då? Å ena sidan, eller andra...

Utdraget är inte ett typiskt utdrag för bokens innehåll, men tyckte det var bra skrivet, igenkännande, så jag vill dela med mig. Kanske finns det fler som känner igen sig i ältandet...du är långt ifrån ensam ;-)

RSS 2.0