Musiksmak

Tänk om man kan säga hur någon är utifrån den musik personen tycker om. Jag undrar då vad man skulle säga om mig? Då och då brukar jag logga in på www.spraydio.com och lyssna/önska låtar på endera stationer. Idag blev min spel-/önskelista så här allt efter dagen gick:
Joe Cocker - Could you be loved
Al Green - Love is the message
Audioslave - Show me how to live
Peace, Love & Pitbull - Move like menace
Nine Inch Nail - Head like a hole
Peace, Love & Pitbull - Black dog bliss
Sade - Hang on to your love
Shakespeare's Sister - Run silent, run deep
Tja, vad säger man då..?  Kanske speglar låtvalet helt enkelt dagens humör - harmoni - full-i-f-n - harmoni..? Alla låtar är enligt min uppfattning jättebra låtar, varav de tre första lyssnar jag ofta på.

Fick lite skrämselhicka ikväll när jag var förbi stallet, skulle bara titta till hästen i hagen och så syntes hon inte till någonstans! Snabb koll på staketet - jodå allt såg helt ut, och hon är då verkligen ingen hopphäst så var var hon. Jo, för ovanlighetens skull hade hon ställt sig bakom sitt lilla hus (vindskydd) och tittade fram när jag började ropa lite ängsligt. Allt var bra med henne fast hon stod bara på ett ovanligt ställe, skönt. Hann fundera mycket på den lilla stunden... 

Bara hästsnack...nästan

Fick en riktigt mysig kväll i stallet igår, så trevlig att jag myser lite även idag. Red "min" häst på ridbanan och fortsatte våra lösgörande övningar och hästen hon var såå duktig. Pigg, glad och villig att jobba. På ridbanan rider jag alltid med väldig lätt hand, låter i stort hästen bestämma hur mycket kontakt hon vill ha med mina händer och eftersom hon håller på att lära sig hitta formen så försöker jag vara lyhörd för hur jag bäst hjälper. Tänker tillbaka på ridskoleåren där man mer eller mindre fick lära sig att hålla emot med tygeln och samtidigt mana på hästen framåt med starka ben, och helt enkelt "dra ihop hästen". Har aldrig gillat detta slitande så den för mig nu nya läran "akademisk ridkonst" som förordar att rida hästen med lätt hand (målsättning rida med hängande tyglar) och att låta hästen själv söker formen för bästa möjliga balans/bärighet och då i glädje.

Nåja, fortsatte öva på framdelsvändning i form av halvhalt, liten volt tillbaka och skänkelgivning för framdelsvändning och se; det kom en snudd på felfri vändning åt vänster. Sån lycka, och sån glad häst när hon förstod. Försöket innan blev det missförstånd, halvhalten blev halt och hästen trodde jag ville hon skulle rygga så det gjorde hon. Men det var verkligen inget misslyckande för här satt jag på en villig häst som provade sig fram för att försöka förstås vad jag ville hon skulle göra. Inte heller blir hon stressad om det råkar bli fel, inte jag heller förstås - vi försöker bara igen och inte så länge hästen blir less. Och strax därpå kom ju den fina vändningen jag önskat, massor av beröm förstås. Avslutade som vi brukar med en stadig halt och enkel ryggning som jag brukar försöka mig på med hängande tygel, alltså rygga med orduppmaning och med sitsen. Även här gjordes framsteg då hon tidigare brukar bli lite spänd och höja upp huvudet, men ikväll behövde hon inte det utan behöll formen och ryggade bakåt 5 steg med tygeln hängande. En sån fin häst!

Mös en stund inne i stallet med hästen, lite äpplen blev en uppskattad godisbelöning. Hade en stund på mig innan jag skulle hämta in övriga hästar så jag pysslade runt lite i stallet och mådde allmänt gott.

Idag på jobbet är jag fortfarande glad av gårdagens stund (2,5 timme) i stallet men lite täppt i näsan och dov i huvudet - ingen förkylning nu tack! Får sno lite av sambons whiskey ikväll så kanske det lättar...

Standing knee deep in a river dying of thirst

Friends I could count on
I could count on one hand
With a left over finger or two
I took them all slip away
Where they are I wish I knew

They roll by just like water
And I guess we never learn
Go through life parched and empty
Standing knee deep in a river dying of thirst

Sometimes I remember
Sweethearts I've known
Some I've forgotten I suppose
One or two still linger
Oh and I wonder now
Why I ever let them go

They roll by just like water
And I guess we never learn
Go through life parched and empty
Standing knee deep in a river dying of thirst

The sidewalk is crowded
The city rolls by
And I rush through another day
In a world full of strangers
Turn there eyes to me
And just look the other way

They roll by just like water
And I guess we never learn
Go through life parched and empty
Standing knee deep in a river dying of thirst


För mig handlar den här sången om att ta så mycket för givet att man inte ser rikedomen alltdeles bredvid. Allt beror på vilket perspektiv man väljer att ha. Just idag kände jag mig nedstämd, trött och ful, kom av en slump att tänka på denna sång (sjungen av Joe Cocker) och den gör mig kanske inte gladare, men mer balanserad. Även tunga dagar går över och jag känner mig säkert gladare imorgon.

Jösses vilket väder...

...det var i Luleå idag. Jag var lite orolig att bussen hem kanske inte skulle ta sig fram eller kanske rent av bli inställd. Hur gör man då när man har 13 mil hem? Men se, trots mina två år i Norrland så reagerade jag på vädret som om det varit i Göteborg under samma förhållanden - dvs. stillastående. Så är det inte här utan när jag väl plumsat fram till busstationen i Lule' så var bussen på plats och avgick enligt tidtabell. Vädret då? Tvärblåst och snöfall vilket gjorde att det bitvis var drivor med snö att ta sig genom, hade snö upp till knäna. Men, men hem kom jag och även det efter tidtabell...och ännu är jag förvånad hur smidigt det funkar med Kustbussen. En enda gång under två år har den varit sen pga väderlek, den gången extrem halka - och då menar jag EXTREM halka, dvs blankis/underkylt.

Tog mig en ridtur med go'gumman igår, och det är en härlig häst jag har till låns. Red på banan och gjorde en del gymnastiska övningar vi övat på tidigare i form av skänkelvikningar och öppna rörelser och hon grejjar det enkelt i skritt numera. Inga konstigheter alls, så jag började lite smått att öva framdelsvändning fast i lite formen liten volt tilbaka och efter lite övande och glada tillrop så kom det sig faktiskt en hel vändning, och sedan en till (bägge åt samma håll) och då fick hon lite belöning i form av galopp (hon är galoppglad) och förstås lite kel och godis efter avslutad ridning. Jag kände mig glad och hästen verkade också glad och nöjd. Nu blir det ingen ridning på dryga veckan eftersom vi reser till Småland på 70-årskalas i helgen, men det blir kul att fortsätta ridningen när jag är hemma igen.

Nån måste hört...

... min klagan om brist på riktig vinter (då menar jag snö och lite kyla) för imorse var det vitt igen. Ett par cm, kanske 5, snö - blötsnö visserligen men landskapet blir vitt, vackert och ljust.

Läste ändå i morgontidningen (www.norran.se) att hela Bottenviken ligger öppen - ingen is så långt ögat når. Isvandringarna, långfärdskridskor för de som kan åka skridskor, är det ett minne blott? Enligt artikeln får vi på norrlandskusten lära oss leva med dylika vintrar som den här, av mer östkustsmålands-karaktär. *Hmm*

Regn

Vi fick som tidigare skrivits, en fin vintersöndag med dryga 20 cms nyfallen snö. Men sedan har det åter blivit plusgrader och de senaste dagarna; regn, regn och mera regn. Där försvann den snön. Så nu - antingen får det bli vinter "på riktigt" eller så kan väl våren börja tidigt i år!? Nåja, det är ju inte precis så man kan vända sig till konsumentverket och klaga över vädret  "Det har var minsann inte vad jag hade väntat mig..!". Tänk om man ändå bara kunde få stanna hemma dessa regniga och mörka dagar, sova tills man känner för att gå upp, glo på tv och de där gamla filmerna man aldrig tycks hinna se och äta godis!

Trött, svett och sur...

... var jag och inte så värst länge efter mitt inlägg om Lycka (se nedan). Jag var glad imorse åt att det äntligen kommit snö och det ser ut att bli vinter "på riktigt". Ja, det var tills dess jag insåg HUR mycket snö som fallit och att jag blev tvungen att skotta fram bilen! Det var sedan inte helt enkelt att ta sig till stallet med den heller för lillvägen till stallet var inte plogad. Det fanns visserligen spår från tidigare bilar som kört där så jag följde dem så gott det gick - fast "en gled han dit, en gled han dit"...men som väl var inte ner i diket.

Vet inte riktigt hur jag sedan skötte de vanliga sysslorna inne i stallet för det tog märkligt lång tid och istället för att rida först och ge lunchen sedan fick jag nu ge lunchen redan innan ridturen. "Min" häst fick halva sin lunch medan jag gjorde henne iordning för tur och fick en fin tur i vackert snölandskap. Gumman fick jobba på i snön men hon var glad som vanligt, inte ens snöplogen vi mötte på vägen tillbaka störde den glada hästen. Mitt välbefinnande återvände helt klart där på hästryggen.

Lycka

"Det finns ingen plikt vi underskattar så mycket som plikten att vara lycklig.
Genom att vara lycklig gagnar vi helt anonymt världen i stort"
(Robert Louis Stevenson)

Läste detta citat idag och tyckte det var verkligen strålande. Lyckan är inte en sak man kan förbruka, inte en människa man kan träffa och inte ens en ny förälskelse! Lycka är ett sätt att tänka och intet annat. Och hur vi tänker bestämmer vi ju själva, eller hur?

Jag hade en favoritbok som barn, den ständigt lyckliga Pollyanna. Det finns de som inte tål denna karaktär för att hon är just lycklig, fast hon många gånger "borde vara olycklig". Jo nog finns det de som missunnar andra att vara lyckliga och jag tror just för att de själva inte hittat sin lycka, kanske tror de kanske att de ska bli lyckliga när...de får den där bilen, huset, kärleken, kontrollen... ja inte vet jag.

Men om det nu är så att lyckan inte alls har med de yttre tingen att göra, utan de inre synsättet, hur man väljer att tänka - då kan de som bara fokuserar på yttre ting aldrig bli lyckliga, mer än för korta stunder av glädje när man får den där bilen eller vad det nu kan vara.

Förmågan att vara lycklig, att tänka sig lycklig och se allt det underbara som dagen och världen har att erbjuda kanske är ett mål att eftersträva.

Boktips för att eftersträva ett lyckligt tänkande:
"Lycka!" av Dalai Lama
"Konsten att njuta av livet" Lin Yutang

Arn

Såg "Arn" på bio igårkväll, lite för sömnig för bio egentligen men nu skulle vi i alla fall se denna film. Tycker att det var bra men inte fantastisk som berättelse - inte inte heller läst boken (böckerna?) om Arn så jag kan inte jämföra där. Har ett intresse av historia och kände igen en del av karaktärerna, men berättelsen är väl fiction om inte jag minns fel? Något jag verkligen uppskattade var de däremot fantastiska miljöerna och de ännu mer underbara fina hästarna. Det var mängder med underbara nordiska ridhästar (dvs. nordsvenskar) en svensk ridhäst av fina anor!

Barbacka

Red ikväll barbacka för första gången på + 20 år! Jättekul och svårare med balansen än jag minns. Kan vara så att balansen inte är vad den var i ponnyåren... Dessutom var hästen, en kallblodstravare, faktiskt vassare över ryggen än jag trott, och halare med sin silkeslena vinterpäls. I skritt gick det förstås fint och alla övningar gick strålande, kanske till och med ännu bättre än när jag rider med sadel (eller om det var en ovanligt bra dag). I traven var det tyvärr ingen ordning på ryttaren och hästen blev nog mest förvirrad av ryttarens urusla balans - "Vad menar du ska jag svänga eller inte...?".  Hon följer ju ryttarens tyngdpunkt och min var nog lite överallt... Kul var det i alla fall - och varmt om baken.
 Horseback Riding 






RSS 2.0