Caritas ord & bild

Känner mig lite ensam idag nu när sambon jobbar på annan ort och det är alldeles tomt när man kommer hem. Måndag och tisdag hade jag häst så de kvällarna gick fort, men ikväll ville jag ha någon att prata med när jag kom hem. Ja ja det finns ju telefon så visst kan jag ringa, och ska så göra lite senare. För att vända på stämningen kan jag minnas tillbaka till den trevliga uteritten igår när vädret plötsligt slagit om och solen lockade till utevistelse. Jag har senaste tiden övat på övergångar med hästen, dvs avsaktningar och ökningar. En anledning är jag vill slippa bråka när jag vill att hon ska sakta ner och då genom att göra korta förhållningar tills hon visar att hon förstått och saktar ner, och då  får hon självklart omedelbar eftergift på tyglarna, därtill ville jag att hon saktar ner farten och så att säga "travar in i skritten", dvs. inte hastigt tvärtstopp utan en mjukare övergång. Hittills har det fungerat någon gång och mestadels då på väg bort från stallet. Igår fungerade "metoden" perfekt vid samtliga tillfällen, mjukt och fint saktade hon in och smaskade nöjt på bettet vid mjuk eftergift på tygeln. Det var så skönt att inte behöva säga till på skarpen att "nu saktar du av!" Vad gäller tempoökningar är det fortfarande ofta en slags rivstart som gäller men det beror troligen på de ridvägar vi har att tillgå, det brukar helt enkelt bli tempohöjningar på vissa givna ställen och då är risken för rivstart större. Jag ska jobba på att variera och kanske fortsätta skritta på lång tygel även när man kommer fram till "galopp-backen". Hon brukar hålla sig till skritt så länge tygeln är lång...