Caritas ord & bild

En snabb sväng till hästarna har hunnit med, de ville alla in för det föll ju snö på dem "stackarna". Jag skäms lite ikväll, för jag som gladeligen titulerar mig hästälskare och som då borde älska alla dessa underbara fyrfotare, men det finns en som jag inte direkt kan säga att jag älskar...och han står dessutom i "vårt" stall. Lekfull, ja, besvärlig ja, stor, ja...gigantisk känns det som. Inte har han mycket respekt för lilla mig när han ska hämtas in och jo faktiskt, jag blir rädd. Han menar inte illa, han är bara ung och ouppfostrad och det är ju faktiskt inte hans fel. Inte heller blir det lättare att fostra en häst när det är så många som ska hämta in eller släppa ut...och alla verkar göra på olika sätt. Hur ska då denne store häst veta vad som gäller? Nä just det...Fick höra idag att någon (eller några) som också tycker han är jobbig släpper honom i förväg, dvs han får själv traska in i hagen när riktningen är klar, eller själv gå de där stegen in i boxen. Vad blir resultatet? Ja han drar förstås iväg med oss andra som tycker att man släpper lös hästen inne i hagen och helst efter man stängt grinden, dvs han ska finna sig i att vänta. Inte heller vill jag släppa honom i stallet med de risker det innebär, han kan halka, stanna och bråka med en annan häst osv. Nej, här vill jag veta att jag går först in i stallet, jag går först in i boxen och han ska vänta, men hur ska han veta vad som gäller om det inte gäller hela tiden..? Det får nog bli stallmöte snart...

En sådan trevlig torsdag efter jobbet det har varit idag. Bonusdottern har ridit sin första ridskolelektion, jag fick lufsa bredvid och behöver inte hålla alls i ponnyn som skötte sig fint och lyssnade på lilltjejen där uppe i sadeln.  Tre gånger får hon prova på sedan får hon bestämma själv om hon vill fortsätta eller inte. Hon hann knappt börja sin lektion innan hon utbrast "Åhh vad det här är roligt, kan jag börja på ridskolan NU. " "Lugn, bara lugn" svarade jag "du har ju precis börjat nu...". Hon var orolig att nån ska komma och sno hennes plats om hon inte bestämmer sig direkt, men så är det ju inte. Prova tre gånger, och sedan får vi se om hon tycker det är kul. Det lät då så, såväl där på ponnyryggen, som hela vägen hem till mamma (och sedan ännu mer inne hos mamma och övriga familjen). Jag tror jag inte är ensam hästtjej här längre - fast det har jag nog inte varit på ett tag.

Åkte hem och släppte av sambon (som följde med och tittade, om några veckor får han traksa bredvid för jag måste bort med jobbet...) och åkte till stallet. Alldeles för kallt för mig att rida men passade på att ge sadel och träns en omgång med sadeltvål och läderolja. Lite mys med hästen blev det förstås också.

Vaknade upp på årets första dag lagom till en fin soluppgång, lite laddad inför dagens första lektion i Akademisk ridning. Kan tänkas lite tokigt att lägga en kurs på årets första dag, men när tillfället kom vill jag inte missa det även om jag kände att jag nog fick lite lite med sömn inatt.

 Gårdagens nyårsmiddag blev lugn på hemmaplan med några vänner (bara grabbar förutom jag men det går det också), sambon stod för matlagningen och jag bara njöt av att bara vara. Raketer slapp jag annat än på avstånd vilket är det bästa för mig för jag gillar inte smällare annat än på långt håll. Vi har ju en bra utsikt mot stan från vår balkong (i alla fall på vintern, på sommaren än det mycket löv ”i vägen”.

Så tillbaka till idag. Två pass av träning stod på schemat, det första passet från marken och jobbandes på volter, och den andra uppsutten med samma övningar som vid arbetspasset på marken. Här handlar det om att få hästen att gå i form med min kropp som främsta kommunikationsmedel. Inte helt enkelt ska sägas när min kropp har ridskolans "regler i ryggraden" (jobba med hand och skänkel) även om det var länge sedan jag red på ridskolan. Det är lite av den anledningen jag vil utforska den här för mig nya mjuka ridformen och det var fantastisk att se hur otroligt lyhörd min fina Wilmagumman är på mitt kroppspråk, efter en stunds arbete räckte det nästan att jag tänkte nästa steg och hon svarade upp direkt utan minsta stress eller irritation.

Tanken är att kunna få utvecklas tillsammans i återkommande kurser och mellan varven jobba lite själva, W verkade då tycka att det var jättekul men så är ju hon en häst som är positiv till nyheter och att jobba. Som sagt hon kan redan om hon får förutsättningarna och jag får jobba på att få min kropp att lyssna och verka lite annorlunda. Det sista kommer att bli min stora utmaning för min kropp var inte alls så smidig eller lyhörd som jag skulle önska just nu. Mer yoga för mig under 2009, alltså...

Väl hemkommen somnade jag i soffan med "Ivanhoe" visandes på TVn och nu ska återvända till till TV-soffan och slöa resten av kvällen som sig bör (?).

Armen läker fint fast är ännu inte återställd. Satt hos vänner och tittade på hockey igår (inte behöver vi prata resultat...*grr*) med en isklump som kylde mitt nu ömmande armveck. Jo, jag antar att blodutgjutningen medför att blodet måste ta vägen någonstans och det tycks trivas bra i armvecket..? Armbågen är nu blålila, fast den har jag inte slagit i och har inte ont i, bicepsmuskeln ömmar ännu lite grann men där det är mest värk är i armvecket, efter jag antingen råkat sträcka armen för mycket (kan inte sträcka fullt ut) eller råkat böja armen för mycket (som när man ska dra på sig bilbältet). Då värker det en stund efteråt. Men som sagt, det blir bättre. Förresten har jag upptäckt en liten reva på huden, knappt skönjbar - så nära att en brodd skadat mig alltså...

Skadad arm eller inte, ut och rida vill jag och det gick ju fint att rida hem efter den hastiga avsittningen, och tillika fint i tisdags så idag när julstöket är undanröjt tog vi oss en fin tur. Enda problemet med armen var att jag inte själv lyckas få ner sadeln från sadelhängaren (längst upp förstås) men det fanns ju snälla stallkompisar som kunde hjälpa till med det. Wilmagumman var på gott humör, lite lagom busglad och pigg. Hon gick och småknyckte lekfullt med huvud och öronen gungade i takt, inte så hon sliter tygeln ur händerna eller något sådant. När jag vill sakta av till skritt så saktade hon av till långsammaste traven, så sakta-sakta men inte skritt samtidigt som hon knycker lite med huvudet. Busgumman! Pigg och glad fick hon galoppera på i mellantempo och sedan lite kortare tempo, inga problem. Skritt med småbus halvtravsteg här och där...nog var hon pigg. Härlig myshäst är hon också som ville stå med huvudet i min famn medan jag kliar under hakan, tog mig en bra stund till att mysa för det är ju så härligt, åsså blir man glad ända in i hjärtat. När gumman jäspade lite sömnigt efter mysstunden tyckte jag det var bäst att hon fick gå ut i hagen innan hon somnar... W klev snällt in i hagen men ville fortfarande mysa en stund och gick inte till höbalen förrän jag gick dit (ville lukta så att man upptäcker ev dålig kvalitet, det luktade som hö brukar lukta så det var nog ok).

Det blir lite turer i veckan som kommer och sedan ser det ut som vi ska få oss en liten kurs i AR (akademisk ridning) i början av nästa år hos grannen, ska bli superkul i så fall (jag har ju en häst som gillar nyheter och klurigheter så hon kommer säkert tycka det är lika kul som jag).

Nu ska jag fortsätta mysa här hemma ikväll...

-20 grader visade temperaturen någonstans på stäckan mellan Boliden och Norsjö, dit jag körde idag. Tur att jag satt i bilen ;-). En intressant dag med information om kabelskydd, intressantare än det låter. Jag ska tydligen skriva ihop våra kvalitetstekniska krav på dessa inför en kommande upphandling och fick vet att jag har till den 15:e på mig att få det färdigt. "15 januari...?" undrade jag lite hoppfullt. Nä, december... och innan dess ska jag hinna med en dagskonferens med övernattning, och förbereda klart och genomföra en revision...Lite stressad? Jo, en aning...

Funderade på hemvägen om jag skulle ut och rida ikväll som jag tänkt från början eller bara ta en snabb sväng till stallet och sedan hem och jobba. Hemska tanke, jag vill inte ta med mig jobbet hem! Klädde på mig ordentligt och åkte till stallet utan riktigt ha bestämt mig, men gjorde det där. Hämtade in en glad häst från hagen och red iväg i månskenet under alla gnistrande stjärnor, och släppte allt som hade med jobbet att göra. Det var bara jag och Wilmagumman där under stjärnorna och med månen som strålkastare. Härligt var bara halva sanning ikväll, för Wilmagumman var på sitt allra bästa humör. Jag kände det direkt i första traven, mjuk, elastisk, vägvinnande trav som inte var av denna värld...jo det var den förstås, men jag ni fattar, ni som också håller på med hästar (eller för all del hundar) ibland faller allt liksom på plats. Det gjorde det ikväll. Hon var fantastisk och jag blev glad i själ och hjärta av hennes glädje, spetsade öron och viljan att rör på sig. Fin mjuk trav och lika fin mjuk galopp. Skrittade lugnt och fint sista biten hem och ingen av oss hade särskilt bråttom hem till stallet. Jag så kär min fin underbara forderhäst, har nån missat det??

När jag satte mig i bilen för att köra hem så visade temperaturmätaren -16,5 grader. Jag hade inte ens märkt av kylan när jag red... då är det fint!

Så nu ska jag äta lite soppa, packa resväskan, imorgon reser jag iväg i tjänsten för näst sista gången i år och kommer jag hem igen på fredagkväll. På lördag ska vi baka/koka/göra julgodis *mums*

Tjing tjing!

Jaha, är snön på väg bort nu eller? Har varit ute på ridtur med foderhästen och det är verkligen blött, snöblandat regn, men å andra sidan var det definitivt inte halt för W den här dagen. Detta upptäckte hon själv snart och ville då springa, springa och springa...fort och långt. Hittade en oplogad väg upp för en backe så där fick hon springa av sig så hon kunde med att lyssna på mig sedan, lyssna lite bättre i alla fall. En hästkompis var med och hon gjorde vad hon kunde för att locka med honom att tävla, men han förstod nog inte det utan hamnade ständigt på efterkälken. Skön tur trots vädret men andra ord ;-)

Alla våra hästar mår fint men det har nu visat sig att grannstallet drabbats av kvarka så vi får inte rida och åt det hållet, vilket är den vanligaste vägen att fara ut. Det finns alternativ som väl är. Tills vidare får vi i stallet hålla noga koll på våra hästar, ta tempen och se till att inte besöka andra stall/hästar utan att noga tvättat oss och kläderna.

Nu ska jag sätta upp lite fin belysning :-)

Ha en trevlig söndagkväll!

Tidig start i stallet men morgongivn på schemat. Eftersom jag ändå skulle till stallet på morgonen så fick W lite (väldigt lite) frukosthö att tugga på inne innan vi gav oss ut i snölandskapet. Med tanke på att snön låtit vänta på sig och backen har varit så hårt så har W närpå slipat ner sina broddar fram och det var lite halt här och där. Red under E4:an och en bit norrut längs med den, på en grovgrusväg där hon fick bättre fäste och sedan in i skogen på småvägar där gräset i mitten också gav bättre fäste än slätmarken bredvid. Vi fick till fina galoppfattningar från skritt och sedan med en pigg häst blev det allt rätt bra tempo, pigg men inte olydig. På vägen tillbaka omvandlades lite svettig häst till isfrostig, nästan lite skimmel...fast hon är märkbrun. Innan undergången vid E4:an hoppade jag av och gick bredvid sista biten hem, W slapp balansera min vikt när hon halkar och jag kunde värma mina smått frusna tår. Temperaturmätaren på hemvägen visade -13 grader... Skönt att börja dagen i stallet ;-)

Jag var ute med W även igår eftermiddag (flex är bra att ha)  fast då slirandes på en finare grusvägen och in på en åkerlängda (mindre halkigt) för lite mjukgörande övningar , halvhalter, volter, liten volt tillbaka (mot framdelsvändning) och skänkelvikning. W var mycket uppmärksam och jag behövde inte anstänga mig alls. På hemvägen ville hon helst springa fort men med tanke på att det var rätt halt på vägen så fick det bli rask skritt och ja, W hon kan skritta fort, långa kliv med rejält övertramp och tempo, utan att falla över i trav - så länge tyglarna hänger långa.

Månskensritt blev det ikväll, en underbar sådan. Pannlampan var överflödig och kunde släckas. Månen var stor och grann där i skyn, lyste upp kvällen som en lampa. Temperaturen pekar neråt med förvånandem hastighet; vattenpölarna frös till is och tjälen kom åter till marken. Jag och W tillsammans med ett annat ekipage joggade i fin energisk men samlad och lugn trav, när vi kände att hästarna ville börja tävla fick det bli raskt skritt istället. W är lite lustig, på långa tyglar så lufsar hon för det mesta på, raska kliv visserligen. Kortar jag tyglarna blir det genast helt annan energi. Jag red mestadels på halvlånga tyglar så det blev en energisk, och förhoppningsvis lite muskelbyggande, promenad. Den där halvtimmen vi tänkt oss blev mer än en timme ;-) Så kan det gå när man har trevligt.

Nu blir det ingen ridning eller stall de närmaste dagarna för jag måste bo i Luleå pga. jobbet. Tråååkigt!

Igår var det halvdag på jobbet så jag passade förstås på att rida på tur med W på eftermiddagen. Backen är stenhård så det fick bli ganska lugnt tempo och även om hon hade framåtanda så lyssnade hon fint denna gång. Vi fick till en jättefin kort samlad trav à la akademiskt med hängande tygel. Det är så härligt när vi hittar samförståndet, hon håller tempot och jag hänger bara med, tar jag sedan lätt i tygeln (eller egentligen rullar bak höften) så går hon ner i skritt. På några ställen fanns det gräs mitt på vägen (=lite mjukare) så där fick det bli lugn galopp, mellantempo, och även det skötte hon fint.

Skrattade åt hennes hagkompis när vi kom tillbaka - D, som är låg i rang - hade fått lunchhö två högar. När vi kom gnäggade hon först sedan "jagade" hon med sänkt huvud och örona bakåt bort en osynlig häst (W?) från den andra höhögen..."se jag kan äta från vilken hög jag vill" verkade hon säga :-). Det blev ytterligare två högar med hö när W fick komma tillbaka till hagen.

Idag var som rubriken säger, en riktig solskensdag. Liten familjedag i stallet för vår del då sambon och bonusdotter följde med. Sambon red själv på W medan bonusdottern fick rida på D (islandshäst) som jag ledde. (För D är utan tvekan stallets piggaste häst och utan grimskaft hade hon säkerligen sprungit iväg med dottern på...och det ville jag ju inte). Vi promenerade en längre runda och sedan red sambon iväg en egen liten runda på W. Alla skötte sig ypperligt och jag är stolt på alla håll och kanter.

Vinterbalarna har kommit och flyttades in i hagarna så W och D var två lyckliga hästar med stor bale att dela på i hagen. Bättre för hästarna som kan gå och småäta hela dagen och då fryser mindre och bättre för oss (ägare/fodervärdar) som slipper åka dit på dan för att ge lunch.

Sån lyx att kunna flexa ut lite tidigare och bege sig till stallet och rida medan det fortfarande är ljust och - faktiskt - uppehåll. En uppfriskande cykeltur fick jag också, först fram och åter kontoret och sedan till stallet och hem. Mestadels motvind så nog har jag fått motion idag.

W hälsade och mötte glatt upp vid grinden som vanligt, antagligen lite mer beroende på att de ännu inte fått lunchen. W fick mumsa på halva sin medan jag gjorde henne iordning, hälften fick hon mumsa på efter ridturen ute i stallgången medan jag mockade.

En ljuvlig ridtur blev det också förstås. Vi jobbade lite på att hitta formen och bättre balans med halvhalter både i skritt och trav, W var helt med på noterna och det krävdes inte mycket ansträngning från min sida att få fram mitt budskap. Jag kanske gjorde rätt helt enkelt. Märkte idag att Ws flås har minskat, orken har ökat och återhämtningen efter en längre galoppsträcka är snabbare, kondisen är på g med andra ord. På hemvägen fick hon också till en strålande härligt samlad galopp (nja inte sååå samlad men för att vara W så var det "samlad") där jag kunde sitta och bara följa hennes rörelser. Trots friska vindar och möten av en skolbuss resp. bil med tom hästtransport samt sopbilen så var W lugnet själv fast med framåtanda. Jag bad henne dessutom vända om bort från stallet för ytterligare lite mer motion och det verkade hon tycka var en bra idé. Skönt med en häst som vill vara ute med sin människa och inte har särskilt bråttom hem till stallet.

Nu ska jag slappa några timmar. Ikväll är det jag som hämtar in alla kusarna.

Ännu en trevlig tur till häst idag då det dessutom för tredje helgen i rad plötsligt slår om och bjuds på strålande solsken. Idag trampade W runt lite mindre än tidigare i veckan, efter ridturen stod hon bara lugnt stilla och väntade på att få gå ut, så nog börjar hon känna sig hemma igen.

Lite småstel i musklerna till en början både hos mig och hästen men efter uppvärmning kändes hon fin. Vi hade sällskap på ridturen av stallets minsta häst (gotlandsruss) och när han travade kort samlad trav då försökte W göra samma sak, fast det blev ju att hon mer eller mindre travade på stället :-), nästan piaff idag alltså...och hon som inte egentligen kan någon dressyr! Fast å andra sidan vet alla som rider nordisar, i synnerhet kallblodstravare, att de är riktigt duktiga på att samla sig och trampa. En del har till och med jämfört dem med spanska andalucier (pura raza espanola numera), och ja - jag kan se likheten. När jag tänker efter - har jag inte läst att den nordiska ridhästen under tidiga krigen "lättades upp" medhjälp av iberiska hästar (dvs. spanska/portugisiska hästar)? Kanske en förklaring, men vad vet jag?

W är som vanligt en glad och lyhörd häst att fara ut med, lika glad på bortvägen som hemvägen. Som vanligt är jag lycklig över att få spendera tid med denna härliga häst, oavsett om det är i sadeln eller på marken. 

  

Första ridturen på egen hand från nya stallet...det tyckte W var lite läskigt. Mest läskigt var det att vara själv i stallet när extra-matte ska göra henne i ordning för ridturen. Lite framåt, lite bakåt, lite åt sidan, åsså åt andra sidan, gnägga lite oroligt medan extra-matte bara skrattar lite lätt och låter henne trampa på, hon trampar ju inte på mig. Uppsittningen gick fint, och med viss tvekan traskade hon iväg på turen, men denna tvekan var inte länge.

Så snart hon kom en bit från stallet och hästkompisen så var det hela plötsligt väldigt spännande och intressant. Raska kliv ut mot äventyret och se vad de nya omgivningarna har att erbjuda. Vi mötte två travhästar som tränade, inga problem, älgjägare (tillika stallägare) på pass, bjäbbig liten vovve i sommarstugeområdet dit vi red, och dessutom hanns det med att svara på två mobilsamtal, W var som vanligt cool men nyfiken.

Jag kollade in ridvägen på nätet innan jag for till stallet och tyckte att vägen såg lagom lång ut, ca 6 km fram och tillbaka, och sedan känns det bättre att rida på en riktigt väg (grusväg förstås) nu när det är älgjaktsäsong. Lite tempo blev det , hästen vill ju springa fast hennes kondis inte är den bästa  så det blev inte så långa springturer- kondisen ska det ju bli rätsida på för oss bägge *ler*.

Som vanligt när det är möten eller folk "i spåret" saktar hon självmant av och idag nästan tillbaka till stallet när vi skulle passera ett par som promenerade, så saktade hon av till sin allra långsammaste trav, så supersamlad nästan passage, fastän tygeln hängde. Sådana gånger skulle jag vilja kunna stå vid sidan och se henne för dem jag red förbi såg nästan hänförda ut. "Sån fin häst" tyckte jag mig höra när jag ridit förbi, och jag pös av stolthet. Det var ännu roligare med denna samlade trav som kom spontant från hästen (alltså märk; tygeln hängde!) och inte ens när hon var förbi dessa vandrande människor, brydde hon sig om att vare sig öka traven eller att avbryta till skritt, tills dess jag bad henne skritta den sista biten hem.

Vad kan jag säga - ännu en underbar ritt tillsammans med denna fantastiska nordisk ridhäst.

Här är det en stålande solig söndag och det passade bra eftersom jag och H skulle plocka ned sommarhagen och sedan ta en liten tur med hästarna. Det gick hyfsat fort att rulla ihop stängseltråden och försiktigt lägga in alla platsstolparna (med den smutsiga änden utåt) i baraget och köra till nya stallet och sätta upp en tillfällig sommarhage innanför det befintliga trästaketet. Varför? Jo, W:s hästkompis håller sig bara innanför tråd med ström, trästaket däremot kan man sparka sönder! Så småningom inom inte allt för avlägsen framtid ska vi dra elström längs den befintliga hagen, så det här får bli en tillfällig lösning. Medan vi hämtade staketet fick hästarna låna en hage med eltråd jämte kohagen, och tydligen är kossor lite läskiga. W mumsade av gräset men höll sig på mesta möjliga avstånd, kompisen D stod på vakt! Inte ens när jag och H gick för att hälsa på kossorna ville hästtjejerna inte följa med, de bara stod där "långt borta" och tittade, fegisarna.

En kortare ridtur fick det bli eftersom de stått stilla så pass länge så vill vi börja försiktigt. En lång backe finns nära stallet så vi skrittade upp för den - muskeluppbyggande, en liten vända i skogen och tillbaka ner för backen. De fick ju en kortare tur även igår när de reds från sommarhagen. Tror det blir bra.

Vi (jag och sambon) slet en stund i svärfars stuga igår för att få det fint till kommande försäljning. Det känns lite ledsamt att bli av med stugan för vi brukade ju åka dit i stort sett varje helg, och den har en underbar öppen plats där man kan sita ute och fika eller bara njuta... Vi slet bra för min kropp talar tydligt om att jag jobbat lite hårdare än vanligt, ska se om man kan övertala till sig en ryggmassage ikväll?

Ikväll har jag varit på ridtur men inte på min vanliga häst utan på hennes hagkompis, den pigga islänningen Dimma. Det var länge sedan jag red islandshäst och jag tycker det var jättekul. Lite svårt att få till tölten när den andra hästen inte kan tölta men det blev lite smått töltande här och där. Vi hittade fina mjuka ridvägar inte så långt från sommarhagen så det gick undan lite då och då eftersom hästarna ville springa och springa. Lilla Dimma hon trippande på mest hela tiden, pigg och glad. Genomsvettiga blev vi nog allihop för det var kvalmigt i luften. En urkul ritt!  Kul att se någon annan rida "min" häst för det går ju inte se hur hon ser ut när man själv sitter på; nu vet jag - hon är hur vacker som helst, trampar på med luftiga rörelser i traven, halsen vackert lyft och smått krökt - ni vet som de frisiska hästarna. Vacker - det är vad hon är.

Idag har jag varit på utflykt i det gröna tillsammans med väninna och "våra" tre barn. Trots en väderrapport som inte lät alldeles så strålande så blev det just en strålande soldag, laddade med picknickkorg.

Körtävlingar i lilla byn Villvattnet, 13 invånare, hade fin besök med ekipage från såväl Norge som Finland. Alla hästarna var underbara, ständigt dessa spetsade öron, vakna och raska. Alla de sorter var med i tävlingen, förstås olika klasser och olika vägar i "hindren", från ardenner till shettisar. Nedan är ett urval av alla de bilder jag tog.

Hästvänner - titta och njut! (Klicka på bilderna så blir de större)

       
 
         

 

Tävlingarna arrangerades av Villvattnets körsällskap.

Jag har inte skrivit om min älskade delfoderhäst på sistone, ja, jag har ju inte skrivit mycket alls faktiskt. Jag har i alla fall varit lite sysselsatt med hästen även de senaste veckorna; första ridturen efter resorna var fantastisk. Men då är W alldeles extra rolig att rida när hon har brunst (så länge hon inte på samma gång har överskottsenergi för då blir hon också bakrädd - dvs. hoppar iväg lite hastigt och lustigt åt något håll, det är mindre kul). Den här turen var det bara bästa energi, pigg, glad och lyhörd. Jag var så lycklig att jag fortfarande ler åt minnet av den ritten.

Sedan dess är hon på sommarbete med hästkompisen, en pigg islandshäst som gått med föl och precis är igångsatt igen. Vi har varit på ett par turer tillsammans de senaste veckorna och W har inte varit sig lik, trött och slö, vilket gjort mig både förvånad och bekymrad - inte brukar hon hamna på efterkälken hon brukar snarare "tävla"...nu orkade hon inte ens bry sig att hon hamnade efter. Även i slutet av förra veckan när jag var och fyllde på vatten i hagen, kom hon fram och hälsade som vanligt, mumsade i sig sitt kraftfoder men förvånade mig med att efter maten gå iväg och lägga sig, med människorna kvar i hagen med "möjligt mer godis i fickorna".

Det har pga olika omständigheter, inte blivit någon ridning alls senaste veckan förrän idag, och kanske var det bra med vila för idag var hon sig lik. Märkte det genast på den raska skritten från hagen till stallet (det är en bit att gå nu när de är i sommarhage), och sedan när hon raskt tog täten på väg från stallet, fast numera väntar hon tills jag satt mig i sadeln (hon lärde sig uppenbarligen att stå still tills jag sitter säkert på plats efter min "vurpa" i vårvintras - se annan plats i bloggen "20 år sedan sist..."). Vi fick en härlig tur i underbart sommarväder, red en väg längre bort än jag varit tidigare och det var den finaste sandvägen, dammigt - javisst, men så härligt att rida där. Det blev lite tävling i skogen med två pigga hästar, W fick sträcka ut i traven och som hon längde sig med duktigt stöd på tygeln (stöd för att behålla rytmen, jag har ju hittat en ny växel på hästen...vet inte om jag skrivit om det?) och öronen spetsade framåt. Hästkompisen fick galoppera för att hinna med :-). Det var som sagt varmt idag så det blev lång skritt hem och mestadels i skogens skugga (även om man då får stå ut med diverse myggbett, mer för mig eftersom jag kletat in hästen med "myggsalva").

Behöver jag säga att jag är lycklig idag? Hon gör mig så lycklig "min" underbara häst!



Tur med vädret hade vi för nu är det hällregn utanför fönstret.   

  

Känner mig lite ensam idag nu när sambon jobbar på annan ort och det är alldeles tomt när man kommer hem. Måndag och tisdag hade jag häst så de kvällarna gick fort, men ikväll ville jag ha någon att prata med när jag kom hem. Ja ja det finns ju telefon så visst kan jag ringa, och ska så göra lite senare. För att vända på stämningen kan jag minnas tillbaka till den trevliga uteritten igår när vädret plötsligt slagit om och solen lockade till utevistelse. Jag har senaste tiden övat på övergångar med hästen, dvs avsaktningar och ökningar. En anledning är jag vill slippa bråka när jag vill att hon ska sakta ner och då genom att göra korta förhållningar tills hon visar att hon förstått och saktar ner, och då  får hon självklart omedelbar eftergift på tyglarna, därtill ville jag att hon saktar ner farten och så att säga "travar in i skritten", dvs. inte hastigt tvärtstopp utan en mjukare övergång. Hittills har det fungerat någon gång och mestadels då på väg bort från stallet. Igår fungerade "metoden" perfekt vid samtliga tillfällen, mjukt och fint saktade hon in och smaskade nöjt på bettet vid mjuk eftergift på tygeln. Det var så skönt att inte behöva säga till på skarpen att "nu saktar du av!" Vad gäller tempoökningar är det fortfarande ofta en slags rivstart som gäller men det beror troligen på de ridvägar vi har att tillgå, det brukar helt enkelt bli tempohöjningar på vissa givna ställen och då är risken för rivstart större. Jag ska jobba på att variera och kanske fortsätta skritta på lång tygel även när man kommer fram till "galopp-backen". Hon brukar hålla sig till skritt så länge tygeln är lång...

plusgrader och mycket snö blir en himla massa slask! Inte så kul för man blir snabbt dyngsur när man vistas ute, men livet rullar på ändå. Tog med familjen till stallet idag och alla fick rida en stund. Några få bilder hanns med innan batteriet la av som vanligt. Först tog jag och bonusdottern en lite tur, sedan hoppade sambon upp och travade glatt runt en stund på piggelin-häst, jag var lite undrande om det var hästen som bestämde tempot där men kanske inte... Slutligen red jag själv en stund på ännu mer piggelin, lite lösgörande i trav och sedan några varv i galopp innan en stund skrittandes på lång tygel. Synd att kameran la av så min ritt inte fastnade på bild för hon kändes verkligen fenomenal att rida. Det hann i alla fall bli den här bilden inledningsvis;

Ikväll var det min tur att ta stallet och foderhästen. Redan tidigare i veckan hade jag planerat att rida ikväll och att det sedan faller snö   som om himlen öppnat sig ska väl inte hindra mig  . Visserligen var jag sjuk förra veckan, men här är ju inte kallt...

Min goa forderhäst hon var helt med på noterna och var faktiskt till och med mer energisk än vanligt, fast på ett bra sätt. I vanliga fall tar hon god tid på sig att värma upp och innan hon gjort det brukar hon inte orka hålla traven särskilt länge, något eller några få varv och sedan vill hon skritta en stund igen innan nästa travpass. Inte att hon är slö eller lat för det är hon verkligen inte, hon behöver bara mjuka upp först. Idag travade hon på i friskt men jämnt tempo varv efter varv, emellanåt vände jag tvärs över så vi fick byta varv. Efter en bra stunds travande i lång och låg form, började vi jobba oss genom hörnen i samlad trav och sedan öka på långsidorna, eller på diagonalen (så heter det ju, kom precis ihåg det!!). Efter ytterligare en stund saktade jag av och vi jobbade lite lösgörande i skritt, innan hon fick belöningen i form av galopp. Hade egentligen inte tänkt rida så mycket längre än så men hästen hon visade tydligt att hon ville springa mer så vi återgick till travarbetet en stund och ikväll, i snöfallet, hittade hon den fina balanserade och mjuka formen även i traven. Hon har hittat den i skritt tidigare och nu även i travarbetet. Det känns så härligt, och hon är härlig att rida när hon själv får hitta formen, inte att jag som ryttare ska tvinga in henne i den (ni vet det där med kröka nacken, vackert? Jo men bara om hela hästen hänger med och frivilligt, inte bara tvingas kröka på nacken - det är skillnad).

Kan väl säga att jag såg definitivt ut som en snögumma och hästen som en snöhäst när vi kom in i stallet. Min svarta hjälm var helt täckt, och jag tror inte min reflexväst syntes under all snön. Hade faktiskt inte märkt att det snöade så mycket när jag red, det var ju så kul! Blötsnö var det visst dessutom så kläderna blev rätt så våta men inte igenom in på huden som väl var.

Gjorde de vanliga sysslorna i stallet, hämtade in de hästar som skulle in, gav hö till dem som ska vara ute. Petade ner en del av den snön som hängde över stalldörren och fick skottat undan.

Nu hemma, nyduschad, lite småtrött men nöjd i kropp och själ. Det var roligt i stallet idag, och det kan vädret inte rå på...

Har någon missat att jag är glad i häst..? Var i alla fall i stallet igår, myste med min foderhäst och red en stund på den nu plogade ridbanan (plogad som en travbana ungefär, och tvärs över i ett kryss). Underlaget kändes fint så med en mycket pigg häst blev det en hel del travande och en del galopp. Hon imponerade med att självmant välja höger galopp (vilket var snudd på omöjligt på ridbanan för ett halvår sedan), och galopperade på duktigt utan att rusa. Jobbade också fint med sidvärtsrörelser, liten volt tillbaka, och ännu en felfri framdelsvänding åt vänster (det är även på g åt höger). Hela tiden glad och nyfiken på vad jag ska hitta på, och försöker glatt hitta lösningarna själv och "föreslå" dem för mig. Hela jag blir glad och hästen verkar då också glad. En stund hade vi sällskap på ridbanan och då blir förstås allt ännu roligare ;-).

Det blev mycket gos efter ridningen och förstås lite favvobelöning i form av frukt.