Vår fria vilja kan vara en illusion
Jag ska villigt erkänna att jag är kluven i frågan. Jag tror att det kanske kan vara något såhär:
Låt oss kalla det för ödet i brist på annat ord. Ödet visar målet, eller delmålen, sedan är det upp till oss att hitta vägen dit och däri ligger vår fria vilja i att ta den enkla eller den svåra vägen. Minns ett avsnitt från Oprah för länge sedan där ett citat nämndes som fastnat i mitt minne: Lives lesson are taught until they are learnt, dvs livet lär ut läxorna tills de har förståtts. Jag uppfattar detta citat som en beskrivning på de livsmönster som tycks upprepa sig med dåliga val av vad-det-nu-kan-vara, pojkvänner, vänner, arbete, familjerelationer osv. Kanske är det livet som läxar upp dig för att du är på fel väg, och livet fortsätter läxa upp dig tills du hittar rätt?
Jag gillar tanken på fri vilja för det förutsätter att man tar ansvar för allt, men sedan har jag den fortfarande märkliga upplevelsen i att jag för 2,5 år sedan hastigt och lustigt sa upp mig från jobbet, sa upp min rätt så mysiga lägenhet i Majorna, och flyttade till Norrland! Jösses, inte ens jag själv var beredd på det,! Nu när jag bott här i dessa 2,5 år så känns det fortfarande helt rätt. Men jag är fortfarande förvånad. Allt gick så lätt, tanken på att kanske flytta till älsklingen, sökte förstrött ett jobb, fick till min förvåning jobbet och i en handvändning bodde jag i Norr. Fri vilja? Nja, det var nog snarare att jag slogs inte mot flödet eller vad det nu var som förde mig hit. Men hit det skulle jag helt klart.
Ett ytterligare minne kom till mig. I det fina utförliga personliga horoskop jag fick till mig av ovan nämnda väninna uttryckte något liknande att jag troligen inte kommer finna ro i kärlekslivet förran efter 37 års ålder. Gissa hur gammal jag var när jag flyttade hit!?
Nå, nu tycks jag vara på rätt plats vad gäller geografin med rätt familj och med rätt man. Rätt var också att hitta tillbaka till stallet för det ger mig verkligen näring till mitt välbefinnande. Arbetslivet som kändes så fantastiskt har därmeot varit mer motigt ett tag, inte fullt ut, vissa dagar har jag världens bästa jobb. Andra dagar är jag bara för stressad och vill inte mer. Kanske är det livet/ödet som säger att det är dags att gå vidare? Kan ni/det/du viska lite tydligare så jag vet vart jag ska?
Så vad tror ni mina bloggvänner. Har vi fri vilja eller är det bara en illusion?
Artikeln finns på Illustrerad Vetenskaps hemsida.
Hoppsan, märkte vid närmare kontroll att man tydligen måste vara prenumerant för att få öppna och läsa artikeln. Är du väldigt nyfiken på den så får du väl betala en slant. Annars kan du gärna få "spåna" fritt i tankarna i Mina kommentarer.
Nu måste jag ju hit och tycka och tänka när jag ser att du gjort ett inlägg om saken... :-)
Som sagt, summan av mina erfarenheter är att det där med fri vilja gott kan va en synvilla, beroende på att vi inte har all information om hur våra beslutsprocesser ser ut (neuro-fysiologiskt, materiellt, karmiskt, you-name-it..). Däremot är vi utelämnade åt en beslutsprocess i livet som i de flesta fall ger oss intrycket av att vi verkligen har en fri vilja - att valet står oss fritt i de flesta situationer. Och så måste det nog va för att inte livet ska bli alltför komplicerat.
Jag kommer då inte ifrån en stark intuitiv känsla av att det finns en logik bakom alla mina handlingar och upplevelser. I varje situation har jag agerat utifrån det som varit, för den stunden, utifrån den jag var just då, det optimala - utifrån den inriktning jag haft i livet. Inför varje beslut finns likaså en följdaktlig handling som är resultatet av den jag är (ju bättre man känner sig själv och kan handla utifrån nåt slags konsensus desto lättare är det förstås) i stunden.
Jungs synkronicitetsbegrepp ställer ju den fria viljan, ödet och slumpen i centrum också. Är alla våra handlingar slumpartade eller skvallrar dessa "meningsfulla sammanträffanden" om någon slags högre intelligens som regisserar i bakgrunden? Hittade en bok på biblioteket i eftermiddags som handlar om detta - "Slumpen är ingen tillfällighet" av Jan Cederquist. Han berättar bl a om ett internationellt försök att mäta ett kollektivt medvetandefält (Global Consciousness Project), vilket gett tydliga utslag när större världsomspännande händelser inträffat som berört mångas tankar/känslor, typ 11 september etc. Intressant!
Ska inte skriva en bok här, men måste i sammanhanget berätta att när jag kikade på länken du skickade med igår till Illustrerad vetenskaps hemsida och upptäckte att det krävdes medlemsskap för att komma åt artikeln, blev jag först besviken - så nära men ändå så långt ifrån. Millisekunden efter kom jag på att jag hoppat på ett sånt här två-nummerserbjudande för några veckor sen, och att mitt medlemsnummer låg i räkningspärmen!! Hämtade det och kunde läsa artikeln omedelbart! Appropå meningsfulla sammanträffanden..
