Caritas ord & bild

Ikväll har jag varit på ridtur men inte på min vanliga häst utan på hennes hagkompis, den pigga islänningen Dimma. Det var länge sedan jag red islandshäst och jag tycker det var jättekul. Lite svårt att få till tölten när den andra hästen inte kan tölta men det blev lite smått töltande här och där. Vi hittade fina mjuka ridvägar inte så långt från sommarhagen så det gick undan lite då och då eftersom hästarna ville springa och springa. Lilla Dimma hon trippande på mest hela tiden, pigg och glad. Genomsvettiga blev vi nog allihop för det var kvalmigt i luften. En urkul ritt!  Kul att se någon annan rida "min" häst för det går ju inte se hur hon ser ut när man själv sitter på; nu vet jag - hon är hur vacker som helst, trampar på med luftiga rörelser i traven, halsen vackert lyft och smått krökt - ni vet som de frisiska hästarna. Vacker - det är vad hon är.

Idag har jag varit på utflykt i det gröna tillsammans med väninna och "våra" tre barn. Trots en väderrapport som inte lät alldeles så strålande så blev det just en strålande soldag, laddade med picknickkorg.

Körtävlingar i lilla byn Villvattnet, 13 invånare, hade fin besök med ekipage från såväl Norge som Finland. Alla hästarna var underbara, ständigt dessa spetsade öron, vakna och raska. Alla de sorter var med i tävlingen, förstås olika klasser och olika vägar i "hindren", från ardenner till shettisar. Nedan är ett urval av alla de bilder jag tog.

Hästvänner - titta och njut! (Klicka på bilderna så blir de större)

       
 
         

 

Tävlingarna arrangerades av Villvattnets körsällskap.

Det börjar bli en sommarvana för mig att besöka vackra Bjuröklubb. Denna gång tog jag med min pappa och bror som kommit upp till Norrland för att hälsa på. Likt mig tycker de om att vandra och utforska vackra miljöer så jag hittade fler pärlor i detta naturreservat. Vi besökte lotsutskiken & fyren, åt en västerbottensglass* med hjortronssylt, vandrade lite vid gästhamnen där bl a en tysk segelbåt la till.

         

Stannade till vid det lilla fiskekapellet där bonusdottern är döpt, vandrade på stenstranden till f.d. fiskelägret som nu är helt underbart sommarboende för några lyckliga, och förbi svärmors föräldrahem på den slingrande sommarvägen.
        

Men andra "vandrare" som sällskap promenerade vi slingan ca 2,5 km mot sillhällorna, de släta klipporna som påminner mycket om bohuslänskusten.

       

Vi gick vidare förbi Jungrugraven, där enligt sägnen en drunknad prinsessa sägs varit begraven.

   

Vädret var som synes underbart!

* Västerbottensglass visade sig innehålla västerbottensost, med den här smaktrion var det bara underteckad som tyckte glass med ostsmak var gott!

Jag har inte skrivit om min älskade delfoderhäst på sistone, ja, jag har ju inte skrivit mycket alls faktiskt. Jag har i alla fall varit lite sysselsatt med hästen även de senaste veckorna; första ridturen efter resorna var fantastisk. Men då är W alldeles extra rolig att rida när hon har brunst (så länge hon inte på samma gång har överskottsenergi för då blir hon också bakrädd - dvs. hoppar iväg lite hastigt och lustigt åt något håll, det är mindre kul). Den här turen var det bara bästa energi, pigg, glad och lyhörd. Jag var så lycklig att jag fortfarande ler åt minnet av den ritten.

Sedan dess är hon på sommarbete med hästkompisen, en pigg islandshäst som gått med föl och precis är igångsatt igen. Vi har varit på ett par turer tillsammans de senaste veckorna och W har inte varit sig lik, trött och slö, vilket gjort mig både förvånad och bekymrad - inte brukar hon hamna på efterkälken hon brukar snarare "tävla"...nu orkade hon inte ens bry sig att hon hamnade efter. Även i slutet av förra veckan när jag var och fyllde på vatten i hagen, kom hon fram och hälsade som vanligt, mumsade i sig sitt kraftfoder men förvånade mig med att efter maten gå iväg och lägga sig, med människorna kvar i hagen med "möjligt mer godis i fickorna".

Det har pga olika omständigheter, inte blivit någon ridning alls senaste veckan förrän idag, och kanske var det bra med vila för idag var hon sig lik. Märkte det genast på den raska skritten från hagen till stallet (det är en bit att gå nu när de är i sommarhage), och sedan när hon raskt tog täten på väg från stallet, fast numera väntar hon tills jag satt mig i sadeln (hon lärde sig uppenbarligen att stå still tills jag sitter säkert på plats efter min "vurpa" i vårvintras - se annan plats i bloggen "20 år sedan sist..."). Vi fick en härlig tur i underbart sommarväder, red en väg längre bort än jag varit tidigare och det var den finaste sandvägen, dammigt - javisst, men så härligt att rida där. Det blev lite tävling i skogen med två pigga hästar, W fick sträcka ut i traven och som hon längde sig med duktigt stöd på tygeln (stöd för att behålla rytmen, jag har ju hittat en ny växel på hästen...vet inte om jag skrivit om det?) och öronen spetsade framåt. Hästkompisen fick galoppera för att hinna med :-). Det var som sagt varmt idag så det blev lång skritt hem och mestadels i skogens skugga (även om man då får stå ut med diverse myggbett, mer för mig eftersom jag kletat in hästen med "myggsalva").

Behöver jag säga att jag är lycklig idag? Hon gör mig så lycklig "min" underbara häst!



Tur med vädret hade vi för nu är det hällregn utanför fönstret.