Caritas ord & bild

Jag har inte skrivit om min älskade delfoderhäst på sistone, ja, jag har ju inte skrivit mycket alls faktiskt. Jag har i alla fall varit lite sysselsatt med hästen även de senaste veckorna; första ridturen efter resorna var fantastisk. Men då är W alldeles extra rolig att rida när hon har brunst (så länge hon inte på samma gång har överskottsenergi för då blir hon också bakrädd - dvs. hoppar iväg lite hastigt och lustigt åt något håll, det är mindre kul). Den här turen var det bara bästa energi, pigg, glad och lyhörd. Jag var så lycklig att jag fortfarande ler åt minnet av den ritten.

Sedan dess är hon på sommarbete med hästkompisen, en pigg islandshäst som gått med föl och precis är igångsatt igen. Vi har varit på ett par turer tillsammans de senaste veckorna och W har inte varit sig lik, trött och slö, vilket gjort mig både förvånad och bekymrad - inte brukar hon hamna på efterkälken hon brukar snarare "tävla"...nu orkade hon inte ens bry sig att hon hamnade efter. Även i slutet av förra veckan när jag var och fyllde på vatten i hagen, kom hon fram och hälsade som vanligt, mumsade i sig sitt kraftfoder men förvånade mig med att efter maten gå iväg och lägga sig, med människorna kvar i hagen med "möjligt mer godis i fickorna".

Det har pga olika omständigheter, inte blivit någon ridning alls senaste veckan förrän idag, och kanske var det bra med vila för idag var hon sig lik. Märkte det genast på den raska skritten från hagen till stallet (det är en bit att gå nu när de är i sommarhage), och sedan när hon raskt tog täten på väg från stallet, fast numera väntar hon tills jag satt mig i sadeln (hon lärde sig uppenbarligen att stå still tills jag sitter säkert på plats efter min "vurpa" i vårvintras - se annan plats i bloggen "20 år sedan sist..."). Vi fick en härlig tur i underbart sommarväder, red en väg längre bort än jag varit tidigare och det var den finaste sandvägen, dammigt - javisst, men så härligt att rida där. Det blev lite tävling i skogen med två pigga hästar, W fick sträcka ut i traven och som hon längde sig med duktigt stöd på tygeln (stöd för att behålla rytmen, jag har ju hittat en ny växel på hästen...vet inte om jag skrivit om det?) och öronen spetsade framåt. Hästkompisen fick galoppera för att hinna med :-). Det var som sagt varmt idag så det blev lång skritt hem och mestadels i skogens skugga (även om man då får stå ut med diverse myggbett, mer för mig eftersom jag kletat in hästen med "myggsalva").

Behöver jag säga att jag är lycklig idag? Hon gör mig så lycklig "min" underbara häst!



Tur med vädret hade vi för nu är det hällregn utanför fönstret.