Lördag 27 dec
Armen läker fint fast är ännu inte återställd. Satt hos vänner och tittade på hockey igår (inte behöver vi prata resultat...*grr*) med en isklump som kylde mitt nu ömmande armveck. Jo, jag antar att blodutgjutningen medför att blodet måste ta vägen någonstans och det tycks trivas bra i armvecket..? Armbågen är nu blålila, fast den har jag inte slagit i och har inte ont i, bicepsmuskeln ömmar ännu lite grann men där det är mest värk är i armvecket, efter jag antingen råkat sträcka armen för mycket (kan inte sträcka fullt ut) eller råkat böja armen för mycket (som när man ska dra på sig bilbältet). Då värker det en stund efteråt. Men som sagt, det blir bättre. Förresten har jag upptäckt en liten reva på huden, knappt skönjbar - så nära att en brodd skadat mig alltså...
Skadad arm eller inte, ut och rida vill jag och det gick ju fint att rida hem efter den hastiga avsittningen, och tillika fint i tisdags så idag när julstöket är undanröjt tog vi oss en fin tur. Enda problemet med armen var att jag inte själv lyckas få ner sadeln från sadelhängaren (längst upp förstås) men det fanns ju snälla stallkompisar som kunde hjälpa till med det. Wilmagumman var på gott humör, lite lagom busglad och pigg. Hon gick och småknyckte lekfullt med huvud och öronen gungade i takt, inte så hon sliter tygeln ur händerna eller något sådant. När jag vill sakta av till skritt så saktade hon av till långsammaste traven, så sakta-sakta men inte skritt samtidigt som hon knycker lite med huvudet. Busgumman! Pigg och glad fick hon galoppera på i mellantempo och sedan lite kortare tempo, inga problem. Skritt med småbus halvtravsteg här och där...nog var hon pigg. Härlig myshäst är hon också som ville stå med huvudet i min famn medan jag kliar under hakan, tog mig en bra stund till att mysa för det är ju så härligt, åsså blir man glad ända in i hjärtat. När gumman jäspade lite sömnigt efter mysstunden tyckte jag det var bäst att hon fick gå ut i hagen innan hon somnar... W klev snällt in i hagen men ville fortfarande mysa en stund och gick inte till höbalen förrän jag gick dit (ville lukta så att man upptäcker ev dålig kvalitet, det luktade som hö brukar lukta så det var nog ok).
Det blir lite turer i veckan som kommer och sedan ser det ut som vi ska få oss en liten kurs i AR (akademisk ridning) i början av nästa år hos grannen, ska bli superkul i så fall (jag har ju en häst som gillar nyheter och klurigheter så hon kommer säkert tycka det är lika kul som jag).
Nu ska jag fortsätta mysa här hemma ikväll...
Skadad arm eller inte, ut och rida vill jag och det gick ju fint att rida hem efter den hastiga avsittningen, och tillika fint i tisdags så idag när julstöket är undanröjt tog vi oss en fin tur. Enda problemet med armen var att jag inte själv lyckas få ner sadeln från sadelhängaren (längst upp förstås) men det fanns ju snälla stallkompisar som kunde hjälpa till med det. Wilmagumman var på gott humör, lite lagom busglad och pigg. Hon gick och småknyckte lekfullt med huvud och öronen gungade i takt, inte så hon sliter tygeln ur händerna eller något sådant. När jag vill sakta av till skritt så saktade hon av till långsammaste traven, så sakta-sakta men inte skritt samtidigt som hon knycker lite med huvudet. Busgumman! Pigg och glad fick hon galoppera på i mellantempo och sedan lite kortare tempo, inga problem. Skritt med småbus halvtravsteg här och där...nog var hon pigg. Härlig myshäst är hon också som ville stå med huvudet i min famn medan jag kliar under hakan, tog mig en bra stund till att mysa för det är ju så härligt, åsså blir man glad ända in i hjärtat. När gumman jäspade lite sömnigt efter mysstunden tyckte jag det var bäst att hon fick gå ut i hagen innan hon somnar... W klev snällt in i hagen men ville fortfarande mysa en stund och gick inte till höbalen förrän jag gick dit (ville lukta så att man upptäcker ev dålig kvalitet, det luktade som hö brukar lukta så det var nog ok).
Det blir lite turer i veckan som kommer och sedan ser det ut som vi ska få oss en liten kurs i AR (akademisk ridning) i början av nästa år hos grannen, ska bli superkul i så fall (jag har ju en häst som gillar nyheter och klurigheter så hon kommer säkert tycka det är lika kul som jag).
Nu ska jag fortsätta mysa här hemma ikväll...
Kommentarer
Postat av: Marie
Hej! Jomen visst är det så att man ibland kommer att tänka på sina gamla hjärtan. Och vad kärleken stod ut med prövningar! Första året med babben var en lyckad ridtur om jag hade lyckats sitta kvar hela tiden...haha det var dom kraven man hade;)
Trackback
