Caritas ord & bild

Jodå, det är kallt och det blåser så det blir/känns ännu kallare. Men det finns ju inga dåliga väder...så jag drog på mig två omgångar underställ, täckjacka och ridtäckbyxor och tog en kort ridtur med Wilmagumman. Slarviga jag glämde ta med pannlampan så jag red så långt det finns belysning, tillbaka mot stallet och vände sedan bortåt igen. W verkade glad att komma ut och travade friskt på och åt bägge håll. Avslutade sedan med lite AR-övningar som vi fick rådet att öva på vid kursen, det gick utmärkt att rida på stallplan (som är rätt stor, välskottad och med bra belysning). W jobbade duktigt och visade att hon förstod hur det hela skulle gå till. Vid det här laget bet kylan, som sagt, i mina kinder och trots att jag inte frös i övrigt så valde jag att avsluta för dagen (dessutom var ju hästen så duktig). Pysslade om henne i stallet en stund sedan fick hon gå tillbaka till hagen, kompisen och stora höbalen.

Första arbetsdagen i år har avklarats men det var segt att kliva upp kl 05.45 i morse. Jag försökte få bra med sömn men sedan var det ju det där med att kunna somna tidigare än vanan blivit. Jag låg och snurrade säkert 1,5 timme... Imorgon ska jag med tidiga bussen till Luleå och vidare ut på fältbesök, alltså uppstigning kl 04.45 och temperaturen är lovad till ca -21 grader. Jippie? Tur att jag har min varma knall-oranga arbetsrock, rejälva arbetskängor som ska klara hålla mina fötter varma ner till -50 grader (tänker inte testa detta dock...inte frivilligt) och förstås mina vanligt täckbyxor (som är lite trasiga efter att jag använt dem i sadeln vid något tillfälle - de höll inte för det).

Nu lite mys i tv-soffan så jag blir riktigt trött och kan somna tidigt ikväll.