Caritas ord & bild

Vi var bjudna på "skolfest" en bit norr om stan och det var verkligen att förflyttas tillbaka i tiden, plötsligt var det som på den gamla tiden - högstadiet eller möjligen gymnasiet. Dans i gympahallen, eller om det var matsalen  - kollade inte så noga. Bortsett från åldrarna, mer i min ålder om man säger så, så var det verkligen en flash-back, och en rätt komisk sådan från mitt perspektiv. En del påminde om den där reklamen "Vad dina föräldrar gör når du är bortrest", fast inte lika fullt ut. Men nästan!? Hade tonårsbarnen fått se sina föräldrar på skolfesten hade de tyckt det var pinsamt. Jag tyckte det var mycket, MYCKET underhållande! Kommer vi nånsin att växa upp? Och vad innebär det förresten "att växa upp"? Att bli tråkig, förnuftig, stabil, "redig"? Ja, vad tycker/tror du?

Vi kom hem rätt sent så gårdagen (söndagen) kändes seg. Jag som skulle på tur med hästen vågade inte sätta mig bakom ratten förrän sena eftermiddagen när det börjat regna (fast det kanske regnat hela dagen - jag kollade inte så noga). Nåväl, med regnkläderna och gummistövlarna på fick jag gå ut i hagen och hämta hästen! Hon som brukar komma till grinden tyckte det var för geggigt där så hon gick så långt hon "vågade", dvs fast mark och väntade på mig där. Hon går snällt i geggan om jag går först "den borde väl hålla då", eller något sånt tycks hon tänka. *haha*

Konditionsträning stod på schemat och så fick det bli med avbrott för skritt- och betesstund i regnet. Konditionen börjatr som sagt komma och det blev längre sträckor av trav resp. galopp utan att W ville avbryta och gå. Fint tempo, fin rytm och jag hade det mestadels enkelt, fast träningsvärken i låren från torsdagens tur gjorde sig påmind. Efteråt blev det lite mys och pyssel i stallet innan regntäcket kom på och hon fick återvända till hagen och hagkompisen. Jag åkte hemåt och fick lite varm mat i kistan.