Äntligen fredag
Det känns som den här veckan har varit väldigt lång. Mycket har jag fått gjort men ändå har dagarna känts segdragna. Har rattat fin och väldigt nydoftande bil i tre dagar, fram och åter på E4:an också avstickare till olika arbetsplatser. Alltid kul att komma ut i fält, men just den här veckan har gått sakta. Känner kanske av ålderns rätt, lite trötthetskänsla, en snuva som inte vill ge sig, trött i ryggen - nja bara höstmörkret gör väl sitt. Å att det är mycket, mycket just nu. Ska inte skriva om jobbet här, det räcker med tankarna på det.
Gav mig på ett yogapass tidigare i veckan. Jag har slarvat med min målsättning om 30 minuters pass minst 3 gånger i veckan - minns inte ens senaste passet. Om det gjorde gott? Nja, fick träningsvärk...
Var ute med hästen igår och nu när hennes kondition blir allt bättre går det allt fortare ute i skog och mark. Jag blev glad att grusvägen blivit hyvlad eftersom den blir mjukare att rida på och eftersom W är något knepig att hålla längs kanterna där det är mjukare så tänkte jag att det blir trevligare att ta sig fram när man slipper kämpa med det. Men se W tyckte inte alls om det mjuka underlaget och sprang den här dagen bara längs kanterna, där det nu var hårdast underlag. Hon verkade till och med tycka underlaget var lite läskigt för till en början travade hon så försiktigt att jag först undrade om hon var halt. En sidoväg hade inte blivit hyvlad så jag provade traven på det lite hårdare underlaget och hon sprang till min lättnad rent. När vi ändå skulle fram längs vägen fann W tydligen att det fick vara nog med försiktigt tempo och gasade på ordentligt istället. Med gott om energi gick hon från pigg till het, och inte alls lika lyhörd för inbromsningar denna dag. Jag fick till och med säga till på skarpen ett par gånger och det var länge sedan jag behövt det. Kort sagt, tror nog mest det var underlaget som ställde till det denna dag... Fick W bestämma skulle hon nog föredra att springa på asfalt.
Då hon var uppe i varv så var det lång skritt tillbaka till stallet, med långa tyglar så vet hon att det är skritt som gäller och trots att hon gick och ruskade på huvudet och frustade "kom igen, ta tyglarna - JAG VILL SPRINGA!" så lät jag dem hänga. Hon gick i så snabbt tempo hon bara kunde, det gör mig inget så länge det är skritt så är jag nöjd.
Fick förresten mina för länge sedan beställda stallkängor från Hööks, Jolly Jumpers, och vad bra de är. Sköna, varma (återstår att se kanske?) och otroligt bra fotfäste i stigbygeln! Inte är de dyra heller. Har också köpt ett par till bonusdottern som numera alltid följer med till stallet på fredagar. Ikväll blir det pyssel, putsa utrustningen, pusta hästen - kanske ta en promenad. Vi får se.
