"Lill-gnäll"
Lite magsjuka utvecklades till en rejäl förkylning så jag vart mer eller mindre liggande hela helgen. Som ynkligt sjuk framkom dessutom en sida jag inte direkt gillar hos mig själv, nämligen GNÄLLIG så sambon hade det inte helt enkelt med mig under samma helg. Ska han plötsligt "ta hand om" denna kvinna som vanligtvis stampar ljudligt "kan själv!". Nå hur gammal/ung blir man när man får tillfälle vid sjukdom..? Jag hamnar tydligen i trotsåldern, och nog skäms jag lite nu. Fast det är SKÖNT att bli ompysslad när man är sjuk, så är det bara.
Piggnade i alla fall till under måndagen och for så till huvudstaden på tisdagen. Jodå, kände mig rätt så pigg hela dagen men jag hade inte lust att springa på stan (jösses vad bråttom de har i huvudstaden, ett sånt myller av folk) utan for direkt till Arlanda efter avslutat möte. Satt fast en stund i tunneln under terminal 2,3 i en nattsvart tunnel (tekniskt fel) fast det löste sig rätt fort, och flög sedan hem efter en snabb macka på terminalen. Hemflygningen gick bra ända tills det var dags för nedfärd - nej inga problem med tekniken trots "plantypen" (ja, gissa!) men mina öron och bihålor hade tydligen inte hämtat sig från helgen. Det gjorde ONT och fortfarande idag är det visst lock på och hörseln än klart nedsatt. Å andra sidan pratar jag visst så folk hör i telefon, vilket de kanske inte alltid brukar göra (dvs. jag pratar ovanligt högt).
En sak till jag la märke till under gårdagen; det är skillnad på kallt och kallt. Frös inte hemma i Skeå med den jacka jag hade, men frös riktigt ordentligt i huvudstaden trots att termometern sa att det var varmare där. Fick dra på mig fingervantarna i storstaden, behövde dem inte när jag for eller när jag kom hem. Så, ni söderut som inbillar er att det är så kallt uppe i Norr - kyla syns inte på temperaturen!
