Caritas ord & bild

"Mitt liv är under utveckling..." hörde jag på TV idag och visst är det precis så, livet är under utveckling även om man eftersträvar mål, drömmar eller vad det nu må vara. Livet borde vara under utveckling, fast nog skulle jag i bland vilja ha allt klart, färdigt och serverat. Ni vet, villa, gård, bra bil, häst, hund, katt, barn, kärlek, vänskap, kreativt jobb, intressanta resor och massor med tid för alltihopa. Men måste man ha allt nu? Det är vägen mot målen, mot drömmarna som gör resan värd, eller? Jag har inte fått allt jag drömmer om, kanske får jag inte det heller, men det kommer nya drömmar, nya mål så jag kommer aldrig vara "mållös". Vägen är allting, livet läxor som lär mig hitta mig själv, känna min inre styrka när så fordras (det finns där det vet jag) och ändå passa på att njuta av nuet.

Som barn läste jag "Pollyanna" och älskade den. Pollyanna ser något positivt i allt som sker, jag menar verkligen ALLT. Riktigt såå positiv är inte jag men lite grann av det perspektivet vill jag ändå ha med mig. När livet är svårt - ge inte upp, det kan bara bli bättre. När livet är glatt - NJUT!

Just för stunden känns livet bra fastän jag har svårt att sitta (!). Halkade omkull i helgen som var och skadade svansen, ja svanskotan alltså. Det känns som en helt onödig liten fjantig skada, och den gör ont. Fast den börjar bli uthärligt med hjälp av värktabletter, försiktiga rörelser och värmedyna.

När värken inte stört mig allt för mycket har tankarna fått snurra rätt så friskt, och de har snurrat...hit och dit. Stanna eller gå, framåt eller bakåt. Vad blev det? Leva i nuet och lyssna till mig själv. Det är så lätt att lyssna på andras åsikter och känna av andras känslor att man ibland inbillar sig att det är ens egna. Att höra frasen "Tänk om..." från en annan och den biter sig fast. Det är mitt val att ta till mig det jag vill och ibland blir det fel, för jag inte perfekt (men bra ändå!).

Läste ut en bok under dagen "Inte enklare än så" av Kajsa Ingemarsson som handlar om vardagens vedermödor, tristessen med vardagen som jag själv upplever den emellanåt (och börjar väsnas för jag gillar inte att ha långtråkigt). Nä, det är inte enklare än så fast man inbillar sig att livet ska väl egentligen vara enkelt. Ska det vara enkelt? Tråkigt? Ibland kanske...Boken rekommenderas för alla vardagssnillen som jag själv.