"Hej Carita!"
"Hej Carita!" hälsade hon mig på midsommarfesten. Vi hade just kommit dit, cyklandes längs älven denna vackra sommardag. Jag blev förvirrad och genererad, vem är hon som uppenbarligen känner igen mig? " Jaa, eh, hej på dig. Har vi träffats förut?" Nu såg hon förvirrad ut; "Neej, det tror jag inte?". "Jasså", undrar jag, "men hur vet du då vad jag heter?" Tjejen såg ut som ett frågetecken och sedan säger hon; "Jag heter Carita". Jaha, det var så enkelt: Det jag hörde "Hej Carita!", var i själva verket "Hej, Carita." Jag har träffat en namne, och det händer sannerligen inte ofta.
Midsommaraftonen var för övrigt trevlig, gott med grillat på kvällen och innan dess härligt god midsommarlunch på balkongen. Jag lider med södra Sverige som i år igen (?) inte haft tur med midsommarvädret. Det var sagt att regnet skulle hitta hit idag, men än så länge skymtar inte ett endaste moln.
Soluppgång/nedgång
Såg av en slump att så här är soluppgång resp solnedgång för Skellefteå precis idag ;-) Inte något mörker här inte (men en hel del skurar men det ska visst lätta lagom till midsommar...)
Sommardag
Nationaldag är det ju, och egentligen borde vi alla fira men på något sätt vill jag vänta till Midsommar...har hemmet för mig själv idag då älsklingen vill fara och fiska (och uppmuntrades storligen till detta av undertecknad). Jag har varit lite duktig som började morgonen med yoga-pass, såg av en slump att det var på TV:n så jag hämtade min matta och hängde på. Fortsatte sedan en stund själv av bara farten.
Resten av dagen ska få gå i lugn fart, sitta på balkongen (baki markisen - vill inte stekas) och läsa en bra bok, (se tidigare inlägg), ta en promenad, och i kväll när det börjar svalkas fara till stallet och se till att de kvarvarande hästarna får sin kvällsutfordring.
"Ältandet"
Läser Åsa Larssons bok, Svart stig, just nu och däri hittade jag ovanstående textutdrag som kändes väldigt slående. Kanske inte just för dagen eller ens det här året, men nog har jag ältat precis så. Precis så... Varför ältar man egentligen, hit och dit, fram och tillbaka, bu och bä - eh? Det är ju så jobbigt att vara mitt i ett ältande, men eftersom man fortsätter älta till och från så borde det kanske finnas ett syfte med det hela. Att hitta rätt väg? Fast det vet man ju när man vet, när nu det inträffar. När det känns rätt så är det rätt, när det känns fel så är det fel - visst är det gott när känslan är så direkt. Men när den inte är det då? Å ena sidan, eller andra...
Utdraget är inte ett typiskt utdrag för bokens innehåll, men tyckte det var bra skrivet, igenkännande, så jag vill dela med mig. Kanske finns det fler som känner igen sig i ältandet...du är långt ifrån ensam ;-)
Vad vore väl en resa till Grekland...
Lagat god mat har jag också gjort. Var lite avis för att flera jag känner farit till Grekland, men efter - som sagt - en solig dag - och nu med god tillagad och enkel grekiska citronbiffar är jag helt klart mindre avis. Livet i Norr är härligt när solen och sommaren är här (ja, jag hört att det inte är så somrigt i södra Sverige idag - men ni har inte lika lång vinter som vi så..*haha*). Receptet hittade jag förresten på Tasteline:
http://www.tasteline.com/default.ns?strItemID=showRecipe&intChannelID=&lngRID=5661&tlfo=0
Enklare än det ser ut och jättegott. Jag gjorde dubbelsats för att få matlådor och, tja, maten uppskattades så det blev inte så många biffar över - vi får slåss om den enda matlådan (fast eftersom det är jag som har koll på matlådornas innehåll...). Jag fuskade förresten lite, köpte färdig tatsiski.