Caritas ord & bild

Så fick då hårtussarna flyga... Ett spontant infall fick jag när jag gjorde några korta ärenden på stan på lunchen. Tittade in hos en frisörsalong "Hej, har ni nån ledig tid i eftermiddag efter 4?". Det hade de så nu är det väck med svintotopparna och håret är bra mycket kortare men ändå tillräckligt för att dra ihop det i en hästsvans om det behövs. Utslätat och fint är det ikväll så som det bara blir när jag varit på salong; lite krokar, i bästa fall vågor eller lockar, brukar det alltid vara. Nu kan jag inte låta bli att ta på håret, det är mjukt och ... tja...kortare. Men jag är nöjd, jättenöjd. Tror inte bonusdottern kommer jubla när hon ser mig däremot, hon tycker jag ska ha jättelångt hår, även om det ser ut som svinto!
  
Har varit på promenad med hästen ikväll, lite betandes i vägkanten och tittandes på kalkonerna på granngården och andra hästar på de andra gårdarna. Mycket att titta på så det blev bara en tugga här och där, sedan ville hon vandra vidare. Skönt att hon är lätt att vandra med i grimma, ja faktiskt, när hon tyckte kalkonerna var lite läskiga så försökte hon gömma sig bakom mig; "om inte jag ser dem så ser de inte mig" verkade hon tänka. Jag fick hålla masken, för jag tyckte ju faktiskt också att kalkonerna var läskiga. Den dag jag har min gård kan ni lita på att jag inte kommer ha mer fjäderfä än möjligtvis gråsparvar och ladusvala, typ.