Söndag 7 dec

Ännu en vecka har sprungit förbi...

Jag var i Umeå i tjänsten i veckan och har ett hett tips till alla som har vägarna förbi Umeå; TapasBarDeli! Det är inte ofta jag går och sätter mig på restaurang ensam, undantaget snabbmatsställen. Men, men, jag har hört om denna tapas-restaurang, läst recentionerna på eniros hemsida, kolla in menyerna så fattar ni säkert. Jag tänkte "Vad f-n, varför fega...?"  och gick dit på egen hand. Lite pinsamt var det men det fick mig mer att fnittra än att rodna. OCH, det var värt det! Jättegott, tog en hel meny och bjussade mig själv på ett glas rött. Klapp på axeln till mig själv för att jag vågade gå på restaurang alldeles själv.

Inga ridturer i veckan, bara kort om tid sent om kvällen med mockning, matranson och lite kel/borstning. Idag denna härliga söndag blev det istället en bra runda. Hittade vägen bortom skogen, en fin lång raksträcka där det var plogat/kört med skogsmaskin. Wilmagumman var pigg och nu fick hon en bra väg att springa på, och det tycks inte vara något fel på konditionen för hon galopperade på länge, länge. I skogen hemåt var det lite djupare snö så där fick det bli skritt på lång tygel, nyttigt att plumsa i snön (ca 15 cm) och väl tillbaka till stallet var hon genomvåt i sin tjocka vinterpäls, en lång stunds pyssel, lite massage och på med täcken. Tror både jag och hästen var nöjda med ridturen, jag fick mig i alla fall en frivillig kelstund i hagen innan hon gick bort till kompisen och höbalen =)

Ska tillbaka i stallet ikväll och hämta in allihopa, men tills dess ska jag ha det lungt och skönt här hemma.

Torsdag 27 nov

Det går lite tid mellan inläggen men det är som det är...lusten ska infinna sig att skriva och det har funnits annat som blivit prioriterat. Jag var lite magsjuk i början på veckan och hade då inte lust att göra något alls mer än att tycka synd om mig själv! Det får man väl ibland? Fast man egentligen har det rätt så bra.

Vintern har kommit på "riktigt", bra med snö och härligt vintervitt överallt (utom möjligen i träden...). Tog Wilmagumman på promenad idag för hon har innan snön kom hunnit slipa ner sina broddar fram till intet och halkar en del, men en promenad tänkte jag ska väl gå för då slipper hon i alla fall halka runt med bärlast på ryggen. Men se innan vi hann ut så började ännu mer snö falla, denna gång blötsnö så det var inte alls särskilt halt för henne. Hon verkade glad för promenaden i snön i alla fall, lufsade på där snett bakom mig på lagom avstånd. Lite variation är alltid kul, så emellanåt stannade jag och backade; W gör samma sak. Lite volter och vändningar fick det bli, och faktiskt lite sidvärtsrörelser där jag trampade runt och W härmades ;-). Vi hade rätt så kul där i snön...

Vi har varit lite oroliga i stallet de senaste dagarna då det larmades om att grannstallet ev drabbats av kvarka. De hästarna går i direkt anslutande hagar till en del av våra hästar så det är isolering från övriga stall som gäller tills vi vet säkert. Besked skulle visst komma imorgon. Vi har tempat våra hästar och hittills ser de ut att vara friska och krya, hoppas de fortsätter så och att det bara var falsk alarm från grannstallet.

Nu ska jag krypa till kojs för att orka kliva upp kl 04.45 imorgon för bussresa till Luleå och möten. Snart helg!

Kommer ni ihåg?

Fick det här i mailboxen, och ja, jag känner igen mig i både då och nu...

80-talet, visst är det ofattbart att:

Vi på fullt allvar trodde att George Michael var hetero
(Jag var nog till och med lite förälskad, fast bara i hemlighet förstås)

Vi köade utanför telefonautomater varje gång vi ville ringa hem (Minns inte när jag använde teleautomat sist, men det var länge sedan. Då var jag ändå sen med att skaffa mobil jämfört med andra. Saknar ibland tiden när man inte var nåbar hela tiden; stänger av/glömmer kvar mobilen hemma ibland för att slippa samtal...fast springer förstås och kollar den så snart jag kommer hem.)

Hockeyfrillan fanns på var mans huvud - gärna i kombination med en synth-tofs (och vi tyckte det var snyggt - då)

Seglarskon betraktades som 'klassisk' och 'tidlös' (Jag har aldrig haft seglarskor, faktiskt!)

En krusig permanent ansågs vara en trendig frisyr - både på tjejer och killar (jodå, bonusdottern skrattade högt när hon såg en bild på mig från min "Madonna"-period, en tid somnu förvånar mig för jag var ju inte något  stort Madonna-fan)

Dirty Dancing stjärnan Patrick Swayze betraktades som supersexig (Gillar filmen fortfarande men tyckte inte att han var särskilt sexig.)

Ett Lycra-plagg vid namn 'Body' (som knäpptes i skrevet med en konstruktion som var fullkomligt ohanterlig, särskilt i kombination med alkohol) hade en naturlig plats i tjejernas garderober. (Jodå, hade en svart body men var nog för ung för att dricka alkohol då, bodyn var var svårt nog ändå)

Axelvaddar, ju större desto bättre, gav oss en naturlig siluett (Hade en fin dyr kavaj med rejäla axelvaddar, jag behöll kavajen länge i hopp om att modet skulle återkomma men icke. Inte för att jag gillade stora axelvaddar, jag gillade kavajen)

Mascaran inte skulle vara svart utan ha samma färg som ögonen - blå, grön eller brun (Var inte mycket för mascara då men minns att många hade den blå...)

En bit kassler med ananasskiva betraktades som exotisk och att alla maträtter som innehöll ananas hette någonting med Hawaii (Gillar fortfarande inte ananas... utom glassen Ananas Split)

Den lyxigaste förrätten var räkcocktail och den flottaste efterrätten glace au four (Minns mammas försök till glace au four - den var tyvärr ingen hit, blev inga fler försök)

Vi fick inte hoppa på golvet när vi lyssnade på musik - då blev det hack i skivan (Jag hoppade för fullt; dansade à la Fame, och det fanns massor av hack i mina skivor)

Det fanns en särskild möbel att förvara skivspelaren på, den kallades stereobänken. (Hade kvar min länge, länge; LP-skivorna finns nere i förrådet och där står också en gammal skivspelare; någongång ska vi ha en nostalgikväll)

Vi gick med i bokklubbar, skivklubbar och samlade på receptkort som vi förvarade i speciella boxar. (Visst var det kul!)

Det gick rykten om att Michael och Janet Jackson var samma person. (Nähä?)

Det vita mirakelmedlet Tippex var det enda sättet att åtgärda stavfel. (Idag finns ju Pripp...inte så långt borta)

Vi trodde att vi skulle få HIV vid blotta anblicken av Jacob Dahlin och Sighsten Herrgård. (nä gjorde jag inte alls, var bättre informerad än så)

Tights och storskjorta var en naturlig kombination (och skönt, gillar fortfarande denna kombination)

Våra finaste tavlor förställde kyssande par i solnedgång, gråtande clowner och galopperande enhörningar. (Jo hade min fina plansch med en vacker enhörning och med den minnesvärda texten " Don't walk in front of me, i might not follow. Don't walk behind med, i might not lead. Just walk beside me and be my friend." De orden hoppas jag ha med mig resten av livet.

Vi gick och tränade med stringtrosor utanpå gympadräkten. (Nä, aldrig)

'Jag skriver en check' var en vanlig replik i shoppingsammanhang (Igen, var för ung, hade möjligen lite fickpengar)

Snabbmat var detsamma som 'en grillad med mos' (Gott med en grillad med mos - åt det i veckan när jag fick stanna i Luleå)


Och nu; år 2008, du vet att du lever år 2008 när :

1. Du av misstag knappar in en pin-kod på mikrovågsugnen
(Sån tur att vi har ratt-knapp)

2. Du inte har lagt patiens med verkliga kort på flera år (Faktiskt gjorde jag det förra vintern)

3. Du har 15 telefonnummer till en familj på 3 personer (Hmm...)

4. Du skickar e-post till dem som sitter bredvid dig (Jo,roliga grejjer, annars hojtar jag!)

5. Ursäkten för att du har tappat kontakten med gamla vänner är att du inte har deras e - postadresser (blir ju så...)

6. Du har jobbat vid samma skrivbord i 4 år men för tre olika företag (Nä, samma företag med  har haft 4 olika rum, och skrivbord, och lika många chefer.)

7. Din chef klarar inte av att göra ditt jobb (...)

8. Din lunch består av rå fisk som du äter med pinnar (När jag är i Luleå, gärna sushi!!)

10. Du ringer familjen för att höra om de är hemma medan du kör in i garaget (nä)

11. All reklam på TV har en internetadress under (har jag inte ens tänkt på)

12. Du får panik för att du lämnat huset utan mobilen (som du inte hade de
första 20-40 åren av ditt liv) och måste åka tillbaka för att hämta den
(se ovan, jag "glömmer" den ibland)

13. Det första du gör när du kliver upp på morgonen är att gå ' online ' innan du hämtar kaffet i espressomaskinen (Nä, gör jag inte ofta, dessutom dricker jag aldrig expresso, skulle väl vara vaken en vecka om jag gjorde det)

14. Du lägger huvudet på sidan för att le  :-) (Kanske lite)

15. Du läser detta och nickar och ler (Mmm)

16. Ändå värre; du vet precis vem du ska skicka detta mail vidare till (Jo både skicka på mail och lägga på bloggen...)

17. Du är för upptagen för att lägga märke till att nr 9 saknas i denna lista (Va?!)


18. Du scrollade upp för att kolla att den faktiskt inte var där (Jodå)

19. Och nu sitter du och ler åt dig själv (Det är aldrig fel att bli lite glad)


Söndag 9 nov

Igår såg vi senaste James Bond filmen på bio och faktiskt tyckte jag det var bra: Betyg 3 av 5 kanske, sambon gav den en 4:a. Lite kul för mig att gå två gånger på bio på en vecka när det var säkerligen ett år sedan jag gick sist...

En härlig sväng med hästen blev det idag i det grådimmiga vädret. Kylan har dragit sin kos och det är till och med gegga igen istället för den där hårda tjälmarken som det varit den senaste tiden. Hästen kändes fin, pigg men inte het, lyhörd och glad, en ren fröjd att rida :-)

Imorgon möte på Arlanda...

Fredag 7 nov

Det blev en liten ridtur igår i mörket fast jag egentligen inte tänkt rida alls, hade inte ens ridbyxorna på. Men när jag klev ur bilen möttes jag av en gnäggning och en häst som mötte upp vid grinden. En stallkompis var på väg ut och ville gärna ha sällskap så jag lät mig övertalas (det var nog inte särskilt svårt) och det blev som sagt en trevlig kort tur i mörkret. Tack och lov för pannlampa och för en häst som vet vart stigen går i skogen.

Efter en tuff arbetsvecka känner jag mig lite sliten och bestämde mig redan igår att ge upp tidigt och ta en ridtur i dagsljus. Jaja, jag har fått ta med mig lite jobb hem i helgen för att få det att gå ihop, men vad gör det när jag fick en fin ridtur på eftermiddagen. W mötte glatt upp vid grinden, hon var lite småbusig i stallgången när jag lät henne stå lös, jodå hon stannar i stallgången men pillar på allting som går att pilla på - busmaja! Ridturen gick bortåt Skataudden och in på en av längderna där som vi kan träna lite på nu i höst och vinter; hon var pigg och duktig på runda fina volter, halvhalter och skänkelvikning. Vi fortsatte öva på bakdelsvändning och jodå, det tar sig; hon vänder mer på bakdelen än framdelen i alla fall. Lite härliga galopper fick det bli på grusvägen och sedan tillbaka till stallet för att pilla bort lite informationslappar som de andra satt upp på boxväggarna.

Ikväll blir det tv-mys i soffan och imorgon blir det andra bion för denna veckan, "Bond"


Stolpe ut

Så var det ungefär för mig igår efter en låång dag med kvalitetsrevison i Boden. Trevligt möte dock vilket underlättade det hela något. Men under eftermiddagen kom huvudvärken i alla fall krypande och sedan var det lång färd hem i mörkret. Jag fick skärpa till mig och koncentrera på körningen trots huvudvärken som inte precis mildrades i alla mötandes bilars strålkastare... Nja, inte ville jag att de skulle släcka sina ljus, men kanske att jag haft solglasögon (fast hur var det då med säkerheten). Jag tog det säkra framför det osäkra, hängde på lagom avstånd bakom en långtradare med rejäl röd belysning bakpå - inte så fort hemkommen, men väl hemkommen ;-)

En snabb sväng till stallet för de mest nödvändiga grejjerna (mocka, lägga fram mat, fylla på vatten och klappa om hästen), blev glad över den oväntade uppmärksamheten från stallets skyggaste katt som plötsligt vill kela, och det hela tiden. Han/hon gick runt fötterna på mig hela tiden och lät som en mindre spinnande maskin, jag fick t o m klappa henne/honom. Det är en fin katt - långhårig, silvergrå med ett brunt öga och ett grönt öga, och nu pratig och kelen. Fick höra av stallkompis att katten nu tydligen accepterat oss "nya" stallmänniskor som sina människor så fler än jag har fått uppmärksamheten. Men med viss reservation, hastiga rörelser och han/hon tar till flykten.

Nå tillbaka till gårdagen. Väl hemma hamnade jag i tv-soffan och jag lämnade den inte förrän jag blev väckt av sambon några timmar senare. Då bara för flytt in till sängen... Så det kan vara.

Idag är jag piggare, huvudvärken är borta och jag har jobbat flitigt med att få ihop revisionsrapporten (har just skickat den för påseende av kollegor). Efter jobbet ska jag unna mig en stund på stan, köpa present till sambon som fyller år till helgen, träffa en väninna och äntligen gå och se "Mamma Mia" på bio. Kan behöva lite underhållning med sol och värme i denna mörka månad.

Längtar numera efter snön!!

"Ridbana"

Åh vad jag blev glad igår. En stallkompis har hittat en övergiven (?) åkerlängda som funkar utmärkt att rida runt på så här på höstkanten, den blir säkert ännu bättre när tjälen sätter i. Väl där övade jag och W på mjuka fina volter, halvhalter och annat nyttigt som vi övade mycket på i gamla stallet (där det fanns en ridbana) innan sommarbetet. W jobbade fint trots lite koncentrationsbrist när hästkompisen/ryttare valde att rida åt annat håll (utom synhåll) men nog minns hon det jag försökt lära henne (eller ja, hon kan ju allt redan, det är ju bara upp till mig att kunna kommunicera det hela...rätt ska vara rätt).

På fredag jobbar jag halvdag så då ska jag skynda mig till stallet när det är ljust och ta ett träningspass på åkern.

Imorgon far jag till huvudstaden för 2-dagars utbildning (jag bara reser och reser...)

Morgonpigg?

Nje, jag hade helt förträngt det här med vintertid och nu när jag hade utsläppet idag så fick hästarna alltså komma ut kl 7 och inte kl 8 som jag trott. Först när jag kom hem pep mobilen till och undrade om den skulle ställa om till vintertid. Visst tusen! Nåja, hästarna vet väl inte om att det är vintertid på klockan? Eller? De stod ju och sov när jag klampade in i stallet...

Jag har varit på "lång"-resa söderut, i tjänsten och några dagar semester med påhälsningar hos vänner och familj där nere söderut. Jättekul förstås att träffa dem man numera träffar alltför sällan (det är långt det här landet - jättelångt!) men mest kul var nog ändå att träffa nyaste familjemedlemmen, systerdottern, snart 7 veckor. Sprattlande, jollrande, glad liten tjej som bjöd på flera härliga leenden, rullandet är på gång. Blev förstås än mer sugen på en egen liten bäbä, men med ålderns rätt kan det förstås bli lite knepigt. Blir det så blir det...

Hemma igen fick jag mysa lite med den familj jag har (sambo och bonusdotter för nytillkomna) och sedan lockade stallet och hästen igår. W har fått stå i dryga veckan då det tydligen varit jättehalkigt den vecka jag varit borta. Nu är vinterskorna på och inte alls halt, bara lerigt, så dubbarna kanske inte är så dumt att ha på..? Hur var W att rida då? Jättepigg! Idag känner jag träningsvärken i armarna för jag fick allt hålla i emellanåt. För ovanlighetens skull fick jag bromsa när vi fick möte, något hon brukar göra självmant annars, men idag var hon som sagt jättepigg. Vi blev visade en ny ridrunda av en stallkompis, denna runda innehöll bland annat en rejäl "mördarbacke". W drog iväg i full galopp men hon blev rätt så mör efter dryga halva backen och saktade av. På en fin sandväg på hemvägen fick vi till en lugnare, riktigt mjuk galopp när hon tydligen sprungit av sig den värsta energin och inte längre behövde gasa.

Nu ska jag slappa några timmar och sedan ut igen med W och se om hon blivit av med överskottsenergin tillräckligt för att jobba lite à la dressyr på skogsvägen.

Hungrig...

Jag har varit fastande sedan 8-tiden igår kväll eftersom jag ska på hälsokontroll om dryga timmen. Känslig som jag är (?) är jag nu grinig och hungrig och det är nog tur att sambon åkt till jobbet. Jag hade tänkt att sova fram tills dess att jag måst kliva upp, göra mig i ordning och åka, men av någon anledning var jag inte trött nog för att sova länge. Så jag sitter här vid datorn...

Bråda dagar i övrigt; konferens i Piteå med kollegorna från Nord (vilket sträcker sig från Gävle till Gällivare i det här fallet), nästa vecka är det nätverksträff i Göteborg med Q-kollegor från hela Sverige (från Malmö till Skellefteå) och då tar jag förstås lite semester på samma gång och hälsar på familj och vänner. För första gången ska jag träffa lilla systerdottern och det ser jag förstås särskilt  fram emot. En liten turné i syd-väst...

Väl hemma igen blir det förhoppningsvis lite tid över till norrlandsfamiljen och stallet innan jag ska på kurs i Stockholm två dagar. Efter den ska jag vara mogen att hålla kurser för mina kollegor i Luleå och ska så göra ett par-tre stycken, där jag måste bo i Luleå för att kunna förbereda kursen kl 7 på morgonen (eller ta bil vid 5 på morgonen - har inte bestämt mig än...).

Ikväll är det i alla fall stallet som gäller, om jag har tur hinner jag bege mig ut innan mörkret anfaller. Pannlampa är införskaffad och den kommer nog snart till användning (kanske redan ikväll).

Äntligen fredag

Det känns som den här veckan har varit väldigt lång. Mycket har jag fått gjort men ändå har dagarna känts segdragna. Har rattat fin och väldigt nydoftande bil i tre dagar, fram och åter på E4:an också avstickare till olika arbetsplatser. Alltid kul att komma ut i fält, men just den här veckan har gått sakta. Känner kanske av ålderns rätt, lite trötthetskänsla, en snuva som inte vill ge sig, trött i ryggen - nja bara höstmörkret gör väl sitt. Å att det är mycket, mycket just nu. Ska inte skriva om jobbet här, det räcker med tankarna på det.


Gav mig på ett yogapass tidigare i veckan. Jag har slarvat med min målsättning om 30 minuters pass minst 3 gånger i veckan - minns inte ens senaste passet. Om det gjorde gott? Nja, fick träningsvärk...


Var ute med hästen igår och nu när hennes kondition blir allt bättre går det allt fortare ute i skog och mark. Jag blev glad att grusvägen blivit hyvlad eftersom den blir mjukare att rida på och eftersom W är något knepig att hålla längs kanterna där det är mjukare så tänkte jag att det blir trevligare att ta sig fram när man slipper kämpa med det. Men se W tyckte inte alls om det mjuka underlaget och sprang den här dagen bara längs kanterna, där det nu var hårdast underlag. Hon verkade till och med tycka underlaget var lite läskigt för till en början travade hon så försiktigt att jag först undrade om hon var halt. En sidoväg hade inte blivit hyvlad så jag provade traven på det lite hårdare underlaget och hon sprang till min lättnad rent. När vi ändå skulle fram längs vägen fann W tydligen att det fick vara nog med försiktigt tempo och gasade på ordentligt istället. Med gott om energi gick hon från pigg till het, och inte alls lika lyhörd för inbromsningar denna dag. Jag fick till och med säga till på skarpen ett par gånger och det var länge sedan jag behövt det. Kort sagt, tror nog mest det var underlaget som ställde till det denna dag... Fick W bestämma skulle hon nog föredra att springa på asfalt.


Då hon var uppe i varv så var det lång skritt tillbaka till stallet, med långa tyglar så vet hon att det är skritt som gäller och trots att hon gick och ruskade på huvudet och frustade "kom igen, ta  tyglarna - JAG VILL SPRINGA!" så lät jag dem hänga. Hon gick i så snabbt tempo hon bara kunde, det gör mig inget så länge det är skritt så är jag nöjd.


Fick förresten mina för länge sedan beställda stallkängor från Hööks, Jolly Jumpers, och vad bra de är. Sköna, varma (återstår att se kanske?) och otroligt bra fotfäste i stigbygeln! Inte är de dyra heller. Har också köpt ett par till bonusdottern som numera alltid följer med till stallet på fredagar. Ikväll blir det pyssel, putsa utrustningen, pusta hästen - kanske ta en promenad. Vi får se.


Skolfest!?

Vi var bjudna på "skolfest" en bit norr om stan och det var verkligen att förflyttas tillbaka i tiden, plötsligt var det som på den gamla tiden - högstadiet eller möjligen gymnasiet. Dans i gympahallen, eller om det var matsalen  - kollade inte så noga. Bortsett från åldrarna, mer i min ålder om man säger så, så var det verkligen en flash-back, och en rätt komisk sådan från mitt perspektiv. En del påminde om den där reklamen "Vad dina föräldrar gör når du är bortrest", fast inte lika fullt ut. Men nästan!? Hade tonårsbarnen fått se sina föräldrar på skolfesten hade de tyckt det var pinsamt. Jag tyckte det var mycket, MYCKET underhållande! Kommer vi nånsin att växa upp? Och vad innebär det förresten "att växa upp"? Att bli tråkig, förnuftig, stabil, "redig"? Ja, vad tycker/tror du?

Vi kom hem rätt sent så gårdagen (söndagen) kändes seg. Jag som skulle på tur med hästen vågade inte sätta mig bakom ratten förrän sena eftermiddagen när det börjat regna (fast det kanske regnat hela dagen - jag kollade inte så noga). Nåväl, med regnkläderna och gummistövlarna på fick jag gå ut i hagen och hämta hästen! Hon som brukar komma till grinden tyckte det var för geggigt där så hon gick så långt hon "vågade", dvs fast mark och väntade på mig där. Hon går snällt i geggan om jag går först "den borde väl hålla då", eller något sånt tycks hon tänka. *haha*

Konditionsträning stod på schemat och så fick det bli med avbrott för skritt- och betesstund i regnet. Konditionen börjatr som sagt komma och det blev längre sträckor av trav resp. galopp utan att W ville avbryta och gå. Fint tempo, fin rytm och jag hade det mestadels enkelt, fast träningsvärken i låren från torsdagens tur gjorde sig påmind. Efteråt blev det lite mys och pyssel i stallet innan regntäcket kom på och hon fick återvända till hagen och hagkompisen. Jag åkte hemåt och fick lite varm mat i kistan.

Aaah - solsken

så jag jublar inombords fast jag vet att det är kallt (+4 grader).

Så här vackert var det tidigare i höst utanför vårt fönster (hemma)



Det är fredag dessutom! Härligt *stort smil*

EU-kommissionen

Fick nedanstående i mailboxen av en väninna och tyckte att dess budskap kan jag stå bakom och sprida här på bloggen.

Hej!

Inom det närmaste året ska fyra tunga positioner inom EU tillsättas:
- en permanent ordförande för Europeiska rådet,  
- en representant för  utrikes- och säkerhetspolitik,  
- en talman för parlamentet och  
- en ordförande för kommissionen.  
 
I dagsläget är ingen kvinna aktuell för någon av dessa poster.
Det är dags för förändring! Om uppropet får minst en miljon underskrifter så måste EU-kommissionen ta upp frågan, enligt principen för deltagandedemokrati i Lissabonföredraget.
Tycker du att det är hög tid att få in fler kvinnor på de högsta positionerna i EU, skriv under!
Gå in på hemsidan nedan och skriv på uppropet.

http://www.femalesinfront.eu/default.asp?view=front

Med denna fick jag också en minnesbild av ett val jag gjorde här i livet, en liten hemlighet kanske. Jag sökte faktiskt tjänst inom EU-byråkratin och kom vidare vid online-testerna så jag bara hade ett face-to-face prov till att ta inför ev. anställning; men jag blev kär och flyttade till Norrland istället. Jag har inte ångrat mig fast det hade varit lite kul att se hur jag klarat av det sista provet, som låg på samma dag som när jag skulle på anställningsintervju till min nuvarande arbetsplats. Tror inte jag varit aktuell för någon av de ovan rubricerade tjänsterna dock...

Söndag 28 sept

Har jag inte skrivit på hela veckan, fy på mig! Det har bara varit en alldeles vanlig vecka så kanske inte så intressant att rapportera. Jobba på för fullt, ligger fortfarande lite efter med vad jag "borde" hunnit med om jag inte varit hemma sjuk några dagar häromveckan, det är ju ingen som gör mitt jobb när jag är borta precis (utom ett möte som jag övertalade en kollega att ta hand om när jag blev sjuk, det var så svårt att kunna boka om...).

Några svängar till stallet har det förstås blivit och det är alltid lika kul och avslappnande. Fast jag fick hjärtat i halsgropen igår kväll när jag skulle ta kvällsstallet. Sambon var med vilket var lite tur, för i en hage, där det skulle gå två valacker, mötte vi bara en. Så var fanns den unge (3 år) men storväxte (ca 180 cm) kompisen? Jag följde stängslet, livrädd att hitta honom intrasslad i eltråden och såg snart att det en bit låg längs backen (hittade en ponny för många, många år sedan som rivit sönder hela bakbenet på ståltråd; det var inte en roligt syn; ponnyn klarade sig men var konvalecent länge, länge). Ropade lite och fick svar i en dov gnäggning - jo där stod han i lugn och ro och mumsade i trädgården. Inga synliga skador tack och lov.

Var tillbaka i stallet idag och red en fin ridtur med W i blåsten, allt blir liksom lite mer spännande när det blåser friska vindar - i alla fall när vi red fram längs de öppna fälten. Inne i skogen var det lugnare även om löven och barren föll likt ett ymnigt snöfall i gul - rött - grönt. Det är träning för W så efter en grundlig uppvärmning i skritt blev det joggingrunda i trav och galopp i olika hastigheter. Hon lyssnade fint och fattade höger galopp när jag bad om det, och vänster när jag ville ha det. Som vanligt var hon pigg och glad och lyhörd, en riktigt fröjd att rida med denna blåsiga men solskensvarma (+15) söndag.

Hemma igen har jag varit flitig, diskat undan det som inte blev diskat igår och städat. Känner mig full av energi så det får blir en promenad denna höstsommardag. Tjingeling!


Fin söndag 21 sept

Idag har varit en underbar dag. Snuvan har äntligen gett vika och bortsett från enstaka rosslande känner jag mig pigg och kry. Trots sen natt (barnvakt till ca 01.30, i säng en halvtimme senare) så var det tidig morgon i stallet med morgongiven. Snabbt avklarat med de snälla om än hungriga hästarna. Hem en stund för frukost i lugn och ro (både för mig och hästen) och sedan tillbaka till stallet för en härligt ridtur i underbart väder och nästan ännu vackrare natur med höstens färger. Hittade en fin ny promenadväg som jag nästa gång ska rida åt andra hållet för uppåt är det enklare att trava, nerför är W en snubbelfia så skritt är att föredra *ler*.  Efter ridturen var det tid för lite mys med W, fika utanför stallet i höstsommarsolen och sedan ett krafttag med mockning i hagen.

Hem en vända, för att sedan ta med sambon och titta på ett hus ute på landet. Fint? Ja, på många sätt men lite för lite mark om man som jag vill ha häst (ett par stycken helst, eller inhysta, vill inte ha ensam häst). Vi får spana vidare...

Hemma igen och jag kände hur det lockade att ta en promenad nu när det ändå var så härligt väder. Jag tog med kameran och fotade lite höstbilder, se nedan (fotona är klickbara)

Vackert rött träd:


Gula löv i vackert fall:


Blåbärsriset går mot röda nyanser:


Ser du gubben i trädet?

19 september

Ja, inte varit jag frisk så snabbt som jag hoppats. Gjorde ett tappert försök till vara nyttig på kontoret i onsdags men fick då feberfrossa gjorde sig till känna bege mig hem och krypa ner under täcket. Lite piggare idag även om det varvas mellan nysningar, rinnsnuva, och något tung i huvudet (fortfarande lite feber). Sambon är krasslig han med så ingen orkar laga mat, tur att vi har flera färdiglådor i frysen och flera påsar med varma koppen. 

 Sickly 






16 september

Blev glatt överraskad idag när jag körde upp mot Luleå. Den där vägsträckan som rustades så fin men hastighetsskylten visade 90, väldigt svårt att köra 90 mest för att alla, och jag menar alla, vill då köra om. Idag, nu när vintern närmar sig med stormsteg, då har det skyltats om till 110. Det gav mig 10-15 min kortare resväg...

Fick också på vägen skåda ett litet skådespel av smått roligt slag. Två råddjur lekte på en äng, jagade varandra i en lustig dans. Viltstängsel ut mot E4 så det var inte på väg ut på vägen, men vem stod inte och kikade på dem från fel sida stängselt; en uppebarligen hungrig rödskimrande räv. Han hade nosen i stängslet och det var lätt att se att han velat vara på andra sidan han med. Rådjuren verkade medvetna om honom (eller henne, vad vet jag) men också medvetna om att han inte kan ta sig genom stängselt, kanske dansen var för honom..? Det var kanske tur för råddjuren att räven var på andra sidan stängslet men inte så kul att ha räven så nära trafiken, hoppas han klarade sig bra.

Lång arbetsdag för en förkyld stackare (jag); presentation på engelska för fransmän i en by utanför Kalix - blev en intressant diskussion vilket alltid är kul utom möjligen när man är snorig och vill bli klar med sitt pass så fort som möjligt. Hann med lunch (rökt fisk med mandelpotatis - mums) och sedan in till Luleå för ännu ett möte.

Åkte ändå förbi stallet på hemvägen så jag svängde av och gjorde det nödvändigaste. Skulle vilja orka rida och träffade på en glad häst som också önskat fara ut. Så fort jag hoppade ur bilen kom hon travandes med en gnäggning, jag gick in i stallet för att göra iordning kraftfodergiven till henne och hagkompisen, ut till hagen och igen, hon kan inte bara skritta till grinden - hon kutar! Glad för maten i alla fall, och W håller sig för en gång skull bara till sin mat och låter hagkompisen äta sin i fred. Jag fyller på vatten i dunkarna och kommer körande med dem, igen - W kommer springande...hon ville verkligen ut! När hon förstår att så är inte fallet idag, så inbjöd hon hagkompisen till lek, men kompisen verkade mest besvärad. Jo, tanten är 15 år och inte precis liten (160 cm nordsvensk) men leka - det gör hon :-) Om jag ändå varit frisk och haft stallkläderna på mig...

Nu ska jag parkera mig i tv-soffan med tekannan resten av kvällen; mål: frisk i morgon!!


15 september

Så är man då 40 + fast bara en plusdag så här långt. Helgen har varit härlig med en himla massa ompysslande av mig. Fick inledningsvis en härlig ansiktsbehandling på spa och goda vitsord från denna hudvårdsterapeut att min hud verkar då betydligt fräschare än 40, snarare 30. Jaja, det är bara att slicka i sig "jag ser ju bara ut som 30..." Fast det är väl ganska oväsentligt egentligen, ytan säger ju faktiskt inte så mycket... egentligen.

Förvånad blev jag när sambon lämnade av mig vid spa:et även dag 2, med order om att klä mig fint först. Jodå, jag klädde mig fint, fixade håret (väldigt enkelt nu när jag klipp mig, bara tvätta och krama - lockarna kommer utan problem) och sminkade mig lite lätt. Blev sedan avsminkad och festsminkad hos samma hudvårdsterapeut som tidigare. Kul! Har nog inte blivit sminkad av ett proffs förut. Jo det blev fint, men ovant, jag sminkar mig sällan, för att tala om aldrig, så mycket. Nu syntes det ju att jag var just sminkad. Sedan vidare färd med vänner och fika tårta, öppna presenter och dricka bubbel. Sambon var vis, han vet att jag inte gillar champagne så det fick bli Amadeus som jag nu gillar. Efter att bonusdottern blivit upphämtad av mormor och morfar, promenerade sällskapet till restaurang Viking där jag bjöds på riktigt god måltid; Renstek med kantarellsås och blåbärskomplott - det var riktigt, riktigt gott! Vidare till stans rock- och VIP-klubb där fler bekantingar dök upp. Natten avslutades med fika på trevligt Kåffe in. Hemma go och glad vid 2-3-tiden J


En kopp kaffe hade det blivit på kvällen i samband med tårtan och jag gissar att denna var anledningen till att jag vaknade och var pigg som en mört kl 07.00, inte det minsta bakis eller eländigt på något vis, bara pigg. Försökte slöa framför tv:n i hopp om att jag skulle bli sömning men bestämde mig för att en tur utomhus skulle vara trevligt så jag cyklade en runda vid 9. Resten av söndagen var lugn och mysig hemmavid, mycket telefonsamtal med födelsedagshälsningar. Helgen avslutades i stallet, en trevlig ridtur med fina W som bara vill vara till lags, massor av framåtanda och lyhörd på samma gång. Mysigast var det nog efter avslutat ridpass när jag hoppade av och hon vänder på huvudet, stoppar mulen under min arm och blundar. Sa hon också "grattis"? Ja, jag tror det, eller så tackade hon för ridturen. Det var väldigt mysigt i alla fall att stå där och gosa en stund.


Min kvällstjänst i stallet så jag fixade i ordning det som skulle göras. Bytte hage för de hästar som skulle byta hage, hö till utehästarna, in med dem som skulle in och täcke på dem som skulle ha det. Häpnades igen över stallet största, tillika yngsta häst (3 år), han är inte stor - han är gigantisk! Det var nästan lite besvärligt att få upp täcket på honom. Tur att han är lika snäll som han är stor.


Nu är det ny arbetsvecka och jag är så snuvig men ändå pigg... som en mört! Det har börjat bra här på andra halvan *ler*


9 september

Jag har blivit moster till en liten flicka! Jag är såå glad och längtar tills jag kan åka och hälsa på underverket.

Det var allt för idag.

*Stort leeende*

8 september

Så fick då hårtussarna flyga... Ett spontant infall fick jag när jag gjorde några korta ärenden på stan på lunchen. Tittade in hos en frisörsalong "Hej, har ni nån ledig tid i eftermiddag efter 4?". Det hade de så nu är det väck med svintotopparna och håret är bra mycket kortare men ändå tillräckligt för att dra ihop det i en hästsvans om det behövs. Utslätat och fint är det ikväll så som det bara blir när jag varit på salong; lite krokar, i bästa fall vågor eller lockar, brukar det alltid vara. Nu kan jag inte låta bli att ta på håret, det är mjukt och ... tja...kortare. Men jag är nöjd, jättenöjd. Tror inte bonusdottern kommer jubla när hon ser mig däremot, hon tycker jag ska ha jättelångt hår, även om det ser ut som svinto!
 Haircut 
Har varit på promenad med hästen ikväll, lite betandes i vägkanten och tittandes på kalkonerna på granngården och andra hästar på de andra gårdarna. Mycket att titta på så det blev bara en tugga här och där, sedan ville hon vandra vidare. Skönt att hon är lätt att vandra med i grimma, ja faktiskt, när hon tyckte kalkonerna var lite läskiga så försökte hon gömma sig bakom mig; "om inte jag ser dem så ser de inte mig" verkade hon tänka. Jag fick hålla masken, för jag tyckte ju faktiskt också att kalkonerna var läskiga. Den dag jag har min gård kan ni lita på att jag inte kommer ha mer fjäderfä än möjligtvis gråsparvar och ladusvala, typ. 

 Turkey Wave 






Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0